Jul rimmar på kul men inget mer.....

Äntligen är julen över, den här julen har fått mig att inse att det är ett djävulens påfund att fira jul. Jag har haft både mina barn samt min familj på annan ort och det har gjort grymt ont...
Så efter årets jul så ska jag aldrig mer i hela mitt liv fira jul som en glädjens högtid. Julen är ond...

Jag hatar tomten (som förövrigt inte finns), jag hatar alla självgoda människor som tror att julen är en glädjens högtid. Fan, det är ju ångest som genomsyrar julen....Jag hatar ångest, därmed så hatar jag jul....Jag hatar att det som är det enda som är viktigt med jul nu för tiden....att bräcka varandra med fina/dyra presenter till de "tacksamma" barnen....

Kalla mej grinig om ni vill, men det tog 37 jular att inse vad det egentligen handlar om...

Väl mött en annan dag från er egen "grinch"

Att hora runt....

Ett kort inlägg blir det nu idag....Hur fan kan man hora så som den imbecilla idioten Johan Oremo har gjort.....

Han kan dra åt helvete.....Jävla sopa, hoppas att det går åt helvete för dej din jävla fotbollshora...

Väl mött en annan dag.....

Vad är det som hänt med Djurgår'n......

Mysteriet Djurgår'n är ju ett hjärnspöke som inte riktigt vill släppa taget om en. Är det inte spekulationer om en viss pôjk Oremo's vara eller inte vara i DIF, så är det bortasegrar i håkkin som staplas på hög emedan hemmavinster lyser med sin frånvaro. Hemmavinster kan jag klara mej utan bara vi fortsätter att vinna på bortaplan och missar topp fyra i elitserien. Då är ju guldet klart...

Men något som oroar är ju det faktum att det verkar vara svårt att knyta upp spelare till representationslaget i herrarnas Allsvenska. Senast i raden som tvekar är ju ovan nämnde Johan Oremo, som för tillfället spelar i Gefle. För tre-fyra år sen så var det inget snack om var man skulle sparka boll. Det var DIF som gällde och BOssarna lyckades få dit den ena spektakulära värvningen efter den andra.

Men nu börjar man kunna läsa på diverse forum och hemsidor att allting kanske inte har gått så jävla snyggt till. Larsens övergång till Shalke 04 minns vi väl allihop, det var inte snyggt. Men nu när även Rami går ut och säger att DIF spelade ett fult spel inför hans övergång till Arsenal, och Kimpa säger att han aldrig mer vill spela för DIF, samt "Isak" som tyckte att DIF satte käppar i hjulen för honom när Rennes ville ha honom och höll inne lön o.s.v....

Listan kan göras längre, mycket längre... Det känns ju inte bra, för DIF's slogan: "alltid steget före" börjar ju kännas som en utopi, man kanske skulle ändra den till: "DIF, vi som brukade vara steget före". Nu när Rami är på väg till vraken och Dembo vägrar krita på ett nytt kontrakt så undrar man ju lite hur det egentligen är ställt i Djurgårdsfamiljen?

FAN, vi var ju så bra på det...Den Ouden, Babis, Jeppe Blomquist, Adde, Elmander, Kongo, Isak, Dorran, flashvärvningen av Ba och säkert många fler...Och nu kan vi inte ens få en snedseglare som Oremo....*besviken suck*

Jaja, skit samma...Nu blir det fetfokus på våra håkkikrigare iallafall fram tills det första av vårens "feta" nyförvärv presenteras...Behöver man påpeka att som Djurgårdare blir man aldrig nöjd.

Väl mött en annan dag....

Det var en gång......

Nu är det fredagkväll och jag sitter här framför skärmen och får en helt jävla underbar flashback ifrån tiden då man var helt oförstörbar och The Stone Roses var det bästa som fanns. Var tog den tiden vägen? Vart tog de vägen?

Det är ju ganska ofrånkomligt att man blir äldre men det jag ville säga egentligen var nog att man behöver fanimej inte bli gammal bara för att man har fyllt ett år till. Jag har så mycket minnen från den tiden, början av nittiotalet alltså. Lumpen (ryser med välbehag), flytten den flytten, ja alltså den dagen man släppte ur greppet som man fram tills dess hade kallat för hemma. Nu hade man plötsligt ett eget s.k hem som man var totalt ansvarig för och det var ju inte det lättaste, men fan vad kul det var.

Som jag skrev tidigare så var ju känslan att man var oförstörbar och det var ju sant... då... Nyss muckad och utflyttad så lekte ju livet så mycket så att man nästan skäms när man tänker tillbaka på det. Det fanns ingen morgondag, man levde i nuet och nuet var just det som det nog från början var menat att vara dvs just här och då.. Partyna efterlöste varann som om det var det enda som var viktigt, och det var det ju.....då.

Vem kommer inte ihåg spelningarna på Gino i början av nittiotalet? The Stone Roses, Oasis och alla andra brittiska band som kom hit och gjorde helgerna ännu bättre än vad de hade vart innan. Men inget gott som inte har något ont med sig... Och det som var ont var ju djävulskt ont har man ju fattat så här snart 20 år senare, men det var fantastiskt kul...då.

Man saknar den tiden en del bara för att man kunde få för sej att man skulle ta en svarttaxi till Måsnar'n med ett gäng polare mitt i natten bara för att nakenbada och sen ta samma svarttaxi tillbaka till festen, festen det var ju alltid fest, hur orkade man egentligen?? Det spelade ingen roll ifall det var fredag eller tisdag eller tom söndag, festan var aldrig långt borta.. Typ ett samtal bort, det var det enda som krävdes. Och ja, svarttaxichauffören fick följa med på nakenbadet ifall någon trodde något annat, men nej han fick inte följa med in på festen....

Men nu är ju den tiden ganska långt tillbaka i tiden, men det var ganska skönt att känna att man var där man var inte ett dugg för gammal och man var helt jävla oförstörbar..

Väl mött en annan dag....

När ska det ta slut....

Det känns som om jag upprepar mej väldigt mycket här på bloggen, men det är ju så som mitt liv faktiskt ser ut idag. Just nu så har jag ett typiskt nerfall igen och som det känns just nu i skrivande stund så undrar jag om jag någonsin kommer att landa igen. Det är ju pappavecka så allt borde ju vara bra kan tänkas, men min nya tyngra medicinering gör ju att jag har svårt att känna något speciellt.

The downward spiral skrev Trent Reznor en gång i början av 90-talet, och jag börjar förstå vad han menade med den, efterföljaren hette Further down the downward spiral. Och det är väl där jag befinner mej just nu, längre ner i den nedåtgående spiralen.

Jag har snart varit hemma i ett helt jävla år, och ingen bättring verkar ju vara annalkande. Så jag får väl fortsätta med den här jävla medicineringen ett bra tag till verkar det som. Som det är nu så käkar jag ju så mycket medikament så att jag knappt orkar äta vanlig mat, och det är väl ingen hit kan jag tycka. Fan, ska jag vara hemma hur länge? Ett, två eller tre år? Jag ser inget slut på det här inre helvetet som håller på att äta upp mej.

För några månader sen så mådde jag bättre än vad jag gör idag, man kan ju undra vad det är som gör att jag har gått tillbaka i min depression... Visste jag det så skulle jag antagligen inte sitta här och skriva, utan stå och banka på någon form på något bygge någonstans. Där är också en grej som jag blir så fruktansvärt stressad av, hur ska man komma tillbaka in i arbetslivet på ett vettigt sätt.

Frågor, frågor men inga svar...

Jag antar att svaren finns någonstans, men dom finns fan inte hos mej iallafall...

Väl mött en annan dag....

Kriget med mej själv....

Nu är det ju ett tag sen jag skrev något här och det beror väl på att det inte har hänt så mycket som är värt att ta upp här. Som jag nämnde i mitt senaste inlägg så fick jag nya mediciner utskrivna. Men de medicinerna gör mej till en morot mer eller mindre, och jag vet inte om det är bra eller inte. Iofs så blockerar de väl de flesta mörka och dystra tankar som infekterar min hjärna mer eller mindre hela tiden.

Men jag vet inte om jag bara vill gå omkring och inte känna något överhuvudtaget, ingen glädje eller sorg bara som att vandra omkring i ett jävla vakum. Och sen så är jag så fruktansvärt trött hela tiden, medicinen har en halveringstid på 13-16 timmar, och då är det ju dags att ta nästa piller. Så jag måste nästan tvinga mej själv att ta de bara för att jag vill ju inte känna ingenting. Men jag vet ju att om jag inte äter mitt medikament som jag ska så blir ju allting 100 resor värre.

Imorgon bitti så ska jag till min läkare igen, hoppas att jag vaknar bara. Sen på kvällen så ska jag åka hem till min äldste son och prata lite allvar med honom, nej allvarligt talat så blir det väl bara lite te och trevligt (tror jag).

Väl mött en annan dag från eran egen zombie....

Märkliga jag...

When you don´t see me

Nu kommer iaf en video upp till texten som jag publicerat här på sidan tidigare, lyssna och njut. Ok kvaliteten på videon kanske inte är den bästa, men jag tycker iaf att denna låt är en av de bättre låtar som någonsin gjorts. Särskilt i refrängen så stämmer det så väl in i hur jag känner när jag inte har mina nära och kära nära.

På tal om något helt annat så träffade jag min hjärnskrynklare idag, och vi satt i över två timmar och snackade. Jag tog upp det med KBT igen och han sa att det är inte något som man bara hoppar på hursomhelst. Han måste väl se att jag verkligen är mottaglig för den sortens behandling. Det är mycket prat om att jag måste komma ur mina negativa tankar, men det är ju inte så jävla lätt när jag varannan fredag får en sån fruktansvärd ångest när jag lämnar lillen på dagis.

Han sa även att jag är en utmaning för honom som psykolog, för han har inte träffat på någon annan med liknande symptom som mina på 25 år. Bra eller anus? Det som är negativt med honom är att han enbart jobbar 25 %, så vi kan ju inte träffas lika ofta som både han och jag vill. Så nästa "sittning" blir inte förrän på Luciadagen den 13/12. Själv så känner jag att jag skulle vilja träffa honom åtminstone en gång i veckan. Men jag är ju inte hans enda patient så man får ju ta de tider som dyker upp.

Han tog åtminstone bort "stessarna" ifrån min medicinering och det är ju bra iom att jag självmant varit tvungen att öka på dosen för att de överhuvudtaget skulle ge någon effekt, tillvänjning kallas det med lite finare ord. Så nu har jag fått en annan medicin som ska ge samma effekt som "stessarna", han sa det att byta ut en lugnande mot en annan lugnande medicin kan få hjärnan att börja leta nya vägar att bilda serotonin (kroppens eget glädjeämne) i hjärnan.

Jag pratade med dubbelxet idag och förklarade min nuvarande situation för henne, och hon är ju sjuksyrra och hon sa samma sak som psykmannen att byta ut en lugnande mot en annan kan ge en ganska bra effekt. Men vad vet jag, jag är ju snickare och ingen jävla doktor.
Nästa vecka så ska jag åka hem till henne och förstås min äldste son, bara för att snick-snacka lite. Det kanske blir bra (hoppas det) för jag saknar Adde något fruktansvärt.

Jag ska träffa min läkare den 28/11, och allt annat än fortsatt sjukskrivning lär ju knappast finnas på agendan. Men det är svårt det där när man träffar läkaren, för honom träffar jag i 10 minuter en gång i månaden. Och då så ska han avgöra om jag är kapabel att börja jobba igen. Men nu idag så sa psykmannen att han skulle föreslå fortsatt sjukskrivning när han tar kontakt med min läkare.

Bye, bye Tenerife. Det blir ingen resa för mej och lillen iom att jag den senaste tiden mått så pissigt, och jag vågar inte chansa. Tänk om jag får en dip när vi är där, vafan gör jag då. Så nu är det avbokat (snyft), men jag får väl satsa på sommaren istället. Och då kanske jag kan ta med mej bägge grabbarna, det skulle ju vara det ultimata.

Tack och godnatt.

Väl mött en annan dag....

Äntligen....

Idag så fick jag äntligen tag på min psykolog, eller rättare sagt han fick tag på mej. Så nu har jag fått en tid hos honom den 20e, och det känns djävulskt bra med tanke på hur mycket det har gått upp och ner den senaste tiden. Han ville skriva ut någon ny medicin åt mej igen, men jag tyckte att det kanske vore bättre att prova på den här KBT-grejen som vi pratade om förut en gång. Han verkade väl ganska så tillfreds med att jag tog upp det, för som han sa så att nu verkar jag mottaglig för den här typen av behandling.

Ja det var bara en liten uppdatering av läget för den här gången.

Väl mött en annan dag....

Inte igen....

Så var man där igen då, längst ner på botten. Fan vad jag är less på det här. Jag har åkt upp och ner alldeles för mycket den sista tiden för att det ska kännas ok. Det känns som om det bara blir värre och värre just nu. Jag får ingen kontakt med varken min läkare eller psykolog för tillfället och det är ju såklart ett förbannat minus. Jag känner att jag inte orkar mer just nu, för det tär något fruktansvärt på mej. Jag kan knappt äta och ännu mindre orkar jag prata med någon, trots att det är just det som jag egentligen behöver.

Min exsambo kom förbi här idag för att hon kände sej orolig då jag min vana trogen när jag har mina bottenperioder stängt av telefonen. Vi satt och pratade i en halvtimma eller något sånt, eller rättare sagt hon pratade och jag som vanligt stängde igen. Men trots det så var det väl på något sätt ganska skönt att ha någon här bara för att bryta det självdestruktiva mönster som uppstår när jag mår som sämst.

Det som händer när jag mår som sämst är att jag sover och sover ihopp om att det ska kännas bättre när jag vaknar. Men det gör det ju aldrig, men jag envisas ändå med att sova för att förhoppningsvis någon gång få vakna upp och må bättre. Jag har försökt att få tag på min psykolog idag men han är inte anträffbar är det enda som de säger på psykiatrimottagningen, och det känns ju rent ut sagt som en jävla öken.

Jag får väl göra några nya försök imorgon om jag orkar. Jag har även ringt till psykakuten, men det enda råd jag fått av de är att ta ett par sömntabletter och gå och lägga mej så ska jag se att det känns bättre när jag vaknar. Trots att jag påpekade för de att sova är typ allt jag gör. Då sa de åt mej att försöka ta kontakt med min läkare eller psykolog. Moment 22.

Nej nu orkar jag inte skriva mer för den här gången.

Väl mött en annan dag.....

Skönt att vara pirat.....

Tänk vad skönt det är att vara pirat, jag har absolut inga som helst skrupler när det gäller s.k upphovsskyddat material. Det finns ju där och då är det bara att hämta hem det. Jag vet att det är olagligt men de enda som drabbas är ju egentligen de stora film & skivbolagen.
Skådisarna får sina feta gager och artisterna tjänar trots allt det mesta av sina pengar på konserter och merchandice.

Jag tycker att det är skönt att kunna ladda hem en skiva emellanåt, nu senast faktiskt tro det eller ej Melanie C. Ja jag vet jag ger ju ett sken av att fortfarande vara ett s.k metalhead men jag måste säga att den är riktigt bra. Sen så känns det så onödigt att behöva lägga typ 200 pix för en skiva som man ändå bara tycker att två - tre låtar är bra på. Men om jag hittar en skiva som jag verkligen tycker är bra, då kan jag tänka mej att köpa den. Men det var länge sen nu =).

Betänk oxå alla de artister som inte hade fått ngn uppmärksamhet ifall det inte var att deras musik spreds över internet genom den så kallade p2p tekniken, jag kan faktiskt tänka mej att de är ganska så tacksamma över att deras musik sprids så att fler och fler får nys om de.

Politiker och filmbolag kan ju försöka göra vad de vill för att försöka stoppa pirateriet, men jag själv tror att det är helt omöjligt att stoppa. Och det är jag ganska glad för. Och i ärlighetens namn vem har inte lyssnat på en skiva eller sett en film eller till och med använt ett program till sin dator som inte är nedladdat ifrån ngn av alla dessa sidor som förser oss pirater med allehanda godis. Handuppräckning tack..

Väl mött en annan dag.....

Att stå upp för sina åsikter...

Igår så loggade jag in på Svenska Fans bara för att få slänga omkring lite DIF-prat med likasinnade, men döm om min förvåning när det enda som snackades om där var att invandrare var det absolut sämsta som någonsin har hänt Sverige. Och det var inte vilka som helst som ventilerade sina rasistiska åsikter, utan det var såna som jag suttit & surrat med förut som jag alltid tyckt har varit rätt så okej folk.

Men jag blev så ini helvete förbannad på deras trångsynthet, som att en som sa att 98% av invandrarna i Sverige var så kallade lyxinvandrare. Dvs familj, kompis eller brusha. Men när jag konfronterade denna människa (Alberget) & bad honom visa var exakt han hade fått dessa siffror ifrån så blev det helt plötsligt tyst ifrån denna individ.

Då jämförde jag honom med förespråkare för de s.k främlingsfientliga partier som nu mer & mer börjar få feta anhängarskaror här i Sverige. Jag hade då förklarat i lugn & fin ton att Forum Nostrum är ett forum där man pratar om DIF, och sånt som berör Djurgår'n fotboll. Jag bad honom då vänligt men bestämt att ta sina åsikter & ventilera dom på ngt mer passande forum typ Vam eller SD:s forum.

Men då tog det hus i helvete och det blev fler & fler utav medlemmarna där som kom med en djävulskt massa grisiga inlägg, och då jag återigen vänligt men bestämt bad dom att sticka till något mer främlingsfientligt forum så fick jag bara höra att jag var en idiot som inte såg till Sveriges bästa.

Men när jag ställde en motfråga var Djurgår'n hade varit idag om det inte hade varit för alla invandrarkillar så blev det helt plötsligt helt tyst på Forum Nostrum. Nej då hade dom minsann inget mer att säga, att Dembo är en troende muslim och att Rami Shaaban var likasinnad betydde tydligen inte ngt iom att de spelar/spelade i Djurgår'n.

Fan såna hycklare behöver vi inte i Djurgårdsfamiljen, jag kan bara hoppas att de var sorkar inloggade med Djurgårdströjor för det känns väldigt mycket ajikå över det hela.

Vi är Djurgår'n, mycket vackrare, mycket bättre och mer mångkulturellt än alla andra.

Väl mött en annan dag.....

Komik....

http://www.hakanberg.com/

Komedi kan ju te sej på väldigt många olika sätt, man kan vara allmänt rolig som Adam Sandler eller så kan man vara rolig som den hängångne John Candy (r.i.p).
Men jag måste säga att bland det roligaste jag sett är en viss mångfacetterad artist vid namn Håkan Berg, Han har förmågan att kombinera lyteskomik med allvar, misslyckade trolleritrix med bra sång. Med andra ord så har Håkan Berg inte fått den uppmärksamhet som han så väl förtjänar.

Härmed så uppmanar jag alla besökare till min blogg att gå in på länken i överkant av detta inlägg bara för att se lite grann av vad denna "multiartist" har åstadkommit genom åren, jag uppmanar även alla som har det minsta lilla sinne för humor att gå och se hans shower så fort ni får chansen. Jag kan garantera att ingen blir besviken.

Sen att han är min bästa väns bror har absolut ingenting med det hela att göra, utan jag tycker bara att han är så ini helvete bra så att jag kände bara att jag måste få det här ur systemet. Själv så har jag sett Håkan Berg vid tre tillfällen & jag har blivit lika glad och uppslupen vid varje tillfälle.

Väl mött en annan dag....

Snart är det fredag igen......

Jaha, då var pappaveckan i det närmaste slut för den här gången. Fan vad jobbigt det känns för jag vill ju aldrig vara utan min lillprins. Men nu är det hans mors tur att få sin tillvaro förgylld av hans blotta närvaro. Egot skulle ju vilja ta honom med sej till en avlägsen galax där ingen skulle kunna nå oss, men om jag ska försöka att vara realist så är det ju fysiskt omöjligt då inte ens jänkarna ligger så långt fram i sitt rymdprogram så att det överhuvudtaget kommer att vara möjligt under min, mina barns och deras barns livstid att kunna resa så långt bort.

Som tur är så har sôstra mi sett till så att jag ska hem till henne imorgon fredag, och det tror jag är djävulskt bra för annars så är det ju väldigt lätt att ta en lätt/feg utväg & gå ner på stan & hinka bärs. Jag får se till att bränna ut tillräckligt med bra filmer så att inte kvällen känns för kort. Jag har laddat ett gäng med nytt så det där med filmer blir väl inget större problem, får bara ta en tur förbi Biltema & köpa billiga brännskivor imorgon.

Nu är klockan strax efter 23 på kvällen och min guldklimp ligger och sussar som bäst medans hans pappa sitter framför datorn och bloggar, fan det är ju egentligen rätt patetiskt. Jag borde ju gå & lägga mej bredvid honom nu när det är sista natten som han är här för den här gången, men jag kan inte riktigt gå & lägga mej ännu för jag är alltför stressad av situationen att jag inte får se honom på sju(7) jävla dagar. Vid såna här tillfällen så spelar det ingen roll vad man äter för jävla lugnande och "lyckobringande" medikament, stressen övervinner allt som dessa s.k hjälpmedel ska hjälpa mej emot.

Fan vad jag hatar fredagar varannan vecka....

Väl mött en annan dag eller inte.....

Facebook???

Syrran bjöd in mej som en vän till henne på Facebook igår. Men jag vet inte, jag skapade en profil där och skrev in lite knapphändiga uppgifter om mej själv. Men det känns lite väl Big Brother över hela grejen. Men det kanske bara är jag som är en sån där innovationsfientlig bakåtsträvare som inte riktigt är med i matchen.

Annars så har dagen mest bjudit på en heldag för mej och lillprinsen, jag kände mej ganska nere igår så egot lät honom stanna hemma från dagis idag så att man kunde få en powerboost i rätt riktning. Det gav önskad effekt så idag mår jag förhållandevis bra igen. Vi åt en sen frukost och sen lekte vi med lego i ett par timmar innan det blev dags för pannkakslunch. Jag suger verkligen på att göra pannkakor, men det blev väl iaf tre som var ätbara. Det var ju bra för då blev ju han mätt iaf.

På eftermiddagen så åkte vi upp till Toys'r'us och han fick köpa en liten legogrej för en hundring. Det är konstigt att det alltid blir "donken" när man är iväg så där, men nu blev det iaf så, skönt med tanke på min egen hunger som var extrem efter lunchens pannkaksmissöde.

Bara för att komma tillbaks till det jag nämnde innan om att må bra, så har det blivit så att må bra för mej är den tid som jag inte har ångest. Men jag kan inte tänka mej att de nuvarande braperioderna ens kommer i närheten av de braperioder som jag hade innan jag blev psyched. Fan det har pågått så länge nu så det känns mer som att man bara är nere eller jävligt nere. Visst jag kan ha kul och skratta som alla andra, bara det att det känns som att så fort skrattet lagt sej så kryper man ner i det där svarta hålet igen.

Igår fick jag åka in akut till min husläkare bara för att få lite mer "funkablandfolkmedicin" utskrivet. Han bytte ut stessarna mot en annan inte lika beroendeframkallande medicin, men det visade sej ju ganska snart att den nya medicinen inte hjälpte för 5 öre. Dum som jag är så hade jag lämnat in stessarna till apoteket för mosning, för att istället kanske sparat åtminstone en burk istället för att helt förlita mej på att den nya medicinen skulle funka. Så nu är jag tillbaka på stessar igen, men de är ju de enda som hjälper när ångesten kommer krypande. Så det är väl bara att gilla läget.

Väl mött en annan dag....

The Sisters Of Mercy...

---

it's not a matter of going to grow
it's not a matter of time or how I feel
I'm throwing off the shadow of a better man now
what you see is what you never had
get real
get another
- I don't exist when you don't see me
- I don't exist when you're not here
- what the eye don't see won't break the heart
- you can make believe when we're apart
- but when you leave I disappear
- when you don't see me

oh, it's kind of different when you're there
you can lease the peace of mind
you bought a mask, I put it on
you never thought to ask me
if I wear it when you're gone
get real
get another
- I don't exist when you don't see me
- I don't exist when you're not here
- what the eye don't see won't break the heart
- you can make believe when we're apart
- but when you leave I disappear
- when you don't see me

you never learned
you bought me
everything and less
I turned
you couldn't let me move
I guess, I don't deny, it don't disprove
what you see is what you lost
if I were you I wouldn't try
get real
get another
- I don't exist when you don't see me
- I don't exist when you're not here
- what the eye don't see won't break the heart
- you can make believe when we're apart
- but when you leave I disappear
- when you don't see me




© 1990. Words by Andrew Eldritch, Music by Andrew Eldritch / Andreas Bruhn.
Lyrics reproduced by kind permission of EMI Music Publishing Ltd. All rights reserved.
Available on the album 'Vision Thing'.


Väl mött en annan dag.....

Psykoterapi a'la carte....

Nu när målaren har varit klar i min lägenhet i snart en vecka, så tyckte jag att det passande nog skulle vara på sin plats att återmontera hallampan. Jag kommer ihåg att det var lite småkrångligt att få i kontakten åt rätt håll iom att lampan var inköpt på "det stora svenska möbelvaruhuset". Det är ju inte alltid så att kopplingen i taket är dragen så att de fina kontakterna som man måste köpa extra varje gång man köper en lampa på icke nämnda varuhus passar.

Självklart så blev det ju knas, och ju längre jag höll på desto mer & mer så tog den lilla jäveln i mej över. Efter att ha bråkat med lampaset i en kvart ungefär så rann sinnet över och lamphelvetet åkte i golvet i 180. Men just precis som lampjäveln lämnade handen så hann jag tänka att: Det där är inte så bra att göra med en lampa som kostar runt 500 :-.

Mer & mer förbannad över min egen idioti så slängde jag de stackars delar som var kvar av ovan nämnda lampa i sopnedkastet, där skiten först efter ett par riktigt hårda högerkrokar gick ner. Då kommer ju nästa grej, att elgrejor slänger man ju inte ner i ett sopnedkast. Såna grejor lämnar man ju in på återvinningsstationer.

Så långt inte ett rätt och det kändes ju bra. Arg som ett bi så satte jag mej bilen och åkte till Rusta för att se om dom hade några lampor. Visst hade de det, bara det att allt gick i typ funkisstil. Och finns det ngt som jag ogillar så är det funkis, men vad göra jag måste ju ha en lampa i hallen. Så jag tittade ut den som jag tyckte var minst anskrämlig samt såg mest lättmonterad ut och köpte den.

Äntligen hemkommen igen så var det ju dags att montera ihop den så lätt ihopmonterade lampan. INTE. Värre jävla lampa har jag aldrig varit med om, och då ska man veta att jag säkert har monterat ihop 100-tals lampor i mitt liv. När jag äntligen lyckats montera ihop skiten och fått den på plats även lysande så ser jag till min förskräckelse att det enda sätt som man kunde montera ihop den på fel sätt hade jag lyckats med. Ner med aset igen och bara till att göra om, göra rätt. Två timmar höll jag på med den, men nu hänger den äntligen på plats. Men och det är ett stort men, den är så fruktansvärt ful så jag ids inte ens ha den tänd för då vet jag inte om jag vågar gå ut i hallen. Det blir ju ganska jobbigt iom att hallen har en ganska så central position i min lägenhet.

Så kontentan av det hela är väl att vad fan ska man med psykologer till när det finns funkislampor från Rusta som kan påpeka att man är tokig.

Nu ska jag försöka smyga mej ut i köket och sätta på lite kaffe, det är ju bara hoppas att lampan inte ser mej. För jag tänker åtminstone inte så mycket som att snegla åt den, för då får väl läkaren skriva ut en högre dos medicin.

Väl mött en annan dag....

Äntligen fredag, ja iaf för ett tag sen....

Ja så var det äntligen dags för pappavecka igen. Grabben ringde typ fem eller sex gånger idag bara för att undra när jag skulle komma och hämta honom.

Det är ju såna små saker som kan tyckas banala för vissa, men som gör att jag lever upp.
Jag hämtade upp honom vid sexsnåret på kvällen och vi tog genast en tur förbi "tavernan" för att inmundiga lite junkfood.


När vi väl kommit hem så tyckte han att hans rum var jättefint efter att målaren fixat till därinne med hans eget val av tapeter.


Sen satt vi och bara mös av varandras sällskap i ungefär tio minuter innan han somnade.
Efter det så har jag bara suttit vid datorn och snurrat omkring, men bara vetskapen om
att min lillprins ligger i rummet bredvid & sover ger mej ett sådant lugn att förra helgens
fruktansvärda ångest bara finns som ett diffust minne i de allra djupaste hålorna i min
hjärna.

Pratade med syrran idag igen på telefon i en timma eller något sånt, och hon är nog den
människa i mitt liv vid sidan av mina barn som är den som gör mej lugnast.

På tal om värdelöst vetande så är nog det här något av det mest märkliga jag stött på.
Själv så blev jag väldigt fundersam om det verkligen kan vara så att man kan vara så
full av skit.

Nej nu ska jag krypa till kojs så att det snart blir morgon så att vi kan få sitta & äta
våran frukost tillsammans bara jag och solstrålen som helt ovetandes om sin egen
betydelse för att hans pappa ska må så mycket bättre.

Väl mött en annan dag....

Nu tar Håkkin vid....

Nu när fotbollen har haft säsongsavslutning så får man väl ta & sluta upp bakom våra tappra håkkikrigare som jag hade förmånen att se via en streamad länk på www.
Ok att det blev torsk, men först i förlängning mot Timrå på bortaplan.
Det är aldrig kul med förluster men det jag såg av mitt kära Djurgår'n ikväll visar att vi iår äntligen har ett LAG. Det är väl mer än man kan säga om dom senaste säsongerna, sen att vi förmodligen har införskaffat två av de bästa backarna i Elitserien gör ju att man ser fortsättningen av säsongen an med tillförsikt.

Jag har ju mer eller mindre lovat att jag ska gå på minst 7 matcher iår och det ska jag fanimej hålla för håkkikrigarna är värda allt stöd som finns. Själv så känner jag mej rätt så pinsam att fotbollen är så fantastiskt viktig, när håkkin en gång i tiden uppslukade allt mitt intresse för blågulrött.
Det kan ju ha att göra med att jag inte var så gammal så att jag fick åka upp till "stan" för att kika på DIF, men till Scaniarinken fick man ju gå. Och då Södertälje aldrig egentligen aldrig har haft ett fotbollslag värt namnet (förutom SFF p70) så fick man ju ta de chanser man hade att se Djurgår'n & då blev det ju håkkimatcherna.

Första fotbollsmatchen var mot Calmare FF -86, då jag & min dåvarande "bästis" Katten (även sork) åkte upp till Stadion och såg DIF som nykomlingar vinna med 2-1. Målen inslagna av Stephan Cullberg och en viss herr Rehn om jag inte missminner mej totalt.
Men det jag minns allra mest av matchen är slutet, då det spelas på övertid & Blue Saints (som de hette då) skriker: Blås domarn, blås. Varför tänkte jag, vi kan ju göra fler mål.
Det är väl en sån händelse som har gjort mej till den slags Djurgårdssupporter som jag fortfarande är, dvs en sån som aldrig ger upp. Varför spela på säkerhet när man kan göra ett mål till?

Jag vet inte hur många matcher jag sett genom åren, men det börjar bli jävligt många nu.
Och jag kan inte säga att det blir så jävla mycket roligare bara att det blir så grymt mycket nervösare (taskiga nerver, någon?). Okej att vi har vunnit ett gäng guld i fotboll de senaste åren, men det som många "Djurgårdare" glömmer är de hårda åren i norrettan när vi fick stryk av exempelvis Spårvägen hemma på Stadion inför typ 1200 åskådare. Till er kan jag säga att jag var iaf där. Var var ni?

Så tänk efter ett litet slag, varför blev just DU Djurgårdare, var det tack vare fotbollsgulden nu på 2000-talet, eller finns det ngt annat bakom????
Jag bara frågar, jag klankar inte ner på ngn som håller på Djurgår'n men jag bara undrar varför det helt plötsligt har blivit så jävla coolt att vara blårand.

Själv så är jag ALLTID, OAVSETT stolt Djurgårdare sen jag var typ 9 bast, och det som var innan det hoppas jag att det nu 28 år senare är preskriberat eller åtminstone lagt till rullorna.

Väl mött en annan dag....

Skönt att vara normal....

Efter de senaste dagarnas nedförsbacke i livets ekg-kurva, så kändes det ohyggligt skönt att äntligen igen få ha en av de där toppendagarna som jag kan ha ibland.
Idag så har det känts som att man skulle kunna förflytta berg enbart genom att hoppa på en liten svamp i Super Mario Bros.
Det är när man har de här dagarna som man känner att det verkligen finns något efter all jävla skit man går igenom för tillfället. Sen vad det beror på att man kan må så fantastiskt bra bara någon dag efter att allt känts hopplöst kan väl egentligen ingen svara på.
En anledning kan jag tänka mej är att det nu bara är två (2) dagar kvar tills lillprinsen kommer hit igen.

Målarkladden är klar här hemma nu, och det blev ju faktiskt riktigt bra förutom tapeterna i köket.
Men det kan jag ju inte skylla på honom för iom att det är jag själv som valt dom. Får väl skylla på tillfällig? sinnesförvirring för det. Så morgondagen är ju utstakad, då jag ska fixa & dona inför fredagens virvelvind som kommer hit och förgyller tillvaron i en vecka igen.

På tal om asfalt så pratade jag med sôstra mi idag igen. Fan jag tycker att vi kommit varandra närmare efter min separation än vi varit på många år. Skönt, för jag har saknat praten med henne om allt & ingenting. Vad är det man säger: inget ont som inte för något gott med sej, eller något sånt.

Nej nu ska jag nog ta och göra något vettigt medans klockan fortfarande är på rätt sida om midnatt, typ sätta upp gardiner eller skruva ihop ett köksbord. Eller förresten så blir det nog ingetdera utan det blir det vanliga som att sitta och leka pirat framför 23" skärmen så att man har någon bra film att se på eller någon bra platta att lyssna på.

Väl mött en annan dag...

Man är ganska märklig emellanåt...

Det är konstigt hur livet ter sej när man är mitt uppe eller nere i en ganska så djup depression, hur man ena dagen gömmer sej för allt och alla för att nästa dag vara näst intill hypersocial.
Jag har haft en ordentlig downperiod under helgen som var, men ändå så pallrar man sej ut på krogen. Märkligt värre kan tyckas, men där kommer den hypersociala biten in och ställer till det.

Jag vägrade att svara i telefon & till och med stängde av fanskapet, trots att jag vet att folk i min närhet blir både oroliga & kanske en aning rädda för vad som kan ha hänt.
Syrran kom förbi i söndags och det kändes faktiskt jävligt skönt, för då märkte egot att det faktiskt finns människor omkring en som faktiskt bryr sej på riktigt. Tack för att du kom....

I måndags så var jag hos min läkare som sjukskrev mej i en månad till, men frågan är väl kanske om man inte snart skulle ta och försöka börja att arbetsträna lite. Men bara tanken av att gå tillbaks till jobbet ger mej sån ångest så att jag håller på att spricka. Frågor, alla dessa frågor från arbetskamrater och sånt är ju faktiskt lite jobbigt att föreställa sej hur i helvete man reagerar när dom kommer.
För att dom kommer det är ju lika säkert som amen i kyrkan eller som galgar i röven på Solna allmänna iks pojklag.

Nej huvaligen för frågor, sånt gör sej bäst i skolan på sådana där helt onödiga prov över exempelvis de längsta Europeiska flodernas namn och sträckning.

Målaren som har varit och fortfarande är i min lägenhet blir förhoppningsvis helt färdig i morgon onsdag. Det känns riktigt bra för då har jag ju två dagar på mej att fixa till allt så att det är tiptop (glass?) på fredag när lillprinsen kommer hit igen.
Fan vad jag saknar honom, men man får härda ut. Han har ju faktiskt en mamma som han måste få vara hos också.

Nej nu är det dags för tvagning, medicinering och nanna kudden. Ha det bäst så länge så "hörs" vi.


Väl mött en annan dag.....

Lugnet efter stormen????

Jag vet att vi inte vann guldet iår, men egentligen så var det ju inte förräns nästa år som vi skulle vara bra. Vart ska det sluta då om vi blev trea iår? I himlen kanske?
Dvs överlägsen etta i Allsvenskan och en bra lottning i CL?
Nej nu är det bara att ta nya tag & visa att vi är Sveriges vackraste, bästa & finaste förening.
Fan vi är Djurgårdsfamiljen och vi kommer alltid igen.
Sen att slutet på den här säsongen slutade precis som den började, i moll. Det har man ju lärt sej att leva med iom att man följt Djurgår'n i så många år.

Jag tror att inför nästa säsong så får Siggi & Pålle den tid de behöver på sig att se till att vi tar tillbaka tronen som blowit & ellos tillfälligt har lånat av oss nu i två år.
Som Djurgårdare så vet man ju att vi alltid kommer igen....

Nu har man ju en höst/vinter på sig att försöka göra sitt bästa för att ge våra håkkigrabbar allt det stöd som de behöver. Jag lovar här & nu att jag ska gå på minst sju håkkimatcher den här säsongen. "host" Det är fler håkkimatcher än jag sammanlagt sett med DIF på tre år.
Jaja det är ju ungefär 400 hemmamatcher kvar, så sju stycken borde ju inte vara så svårt att komma upp i.
Får väl försöka lura med mej Acke (systersonen) på ngn eller några håkkispektakel.

Okej nu lägger jag ned för ikväll.

Väl mött en annan dag......

Det såg ju så bra ut.....

Som vanligt den här säsongen så var man förpassad till webradion när det vankades Djurgårdsmatch i allsvenskan. Det finns fan inget som är mer värdelöst än att sitta framför en skärm & lyssna. Varje bollkontakt låter som en potentiell målchans, lika som när motståndaren får bollen, så är det lika nervigt åt det andra hållet.

Hur som haver så blev det ju smisk mot BP idag, och jag vet inte vad som svider mest.
Om det är att vi på två matcher mot BP kammat noll eller ifall att vi bara kom trea.
Nu tror jag att tredjeplatsen innebär att vi trots allt har ett Uefa-cupkval att se fram emot nästa säsong, iom att cupmästarna Calmare kom tvåa och därmed besitter bägge platserna till nämnda kval. I vanliga fall så går ju i sådana fall den andra platsen till tvåan i cupen, men då det var Ifk Göttlajävlaburg som kom tvåa i Svenska cupen och de lyckades fuska till sej guldet i allsvenskan, så måste ju vi få kvala till Uefa-cupen.

Jaja, skit samma. Vi tog fyra av sex poäng mot både galgarna och bk fiskrens samt hälften av poängen mot bajen. Så det är väl det man får leva på nu när det är sex månader kvar till premiären av nästa års allsvenska.

Väl mött en annan dag.....

Törstigt, eller nåt...

Fan när man läser systersonens blogg så får man sådana fruktansvärda flashbacks från den tiden när ens egna problem var ifall man skulle gå på krogen 3 eller 4 dagar i veckan.

Nu är det ju så att om man går på krogen 3 eller 4 ggr i månaden så får man ju sån fruktansvärd ångest pga alla pengar man gör av med.
Är det inte sprit så är det Black Jack eller ngt annat otyg, som taxi.
Men när man var yngre så betydde inte sånt så mycket. Men man kanske blir tokigare med åren, vad vet jeg????

Har precis kommit hem ifrån krogen där jag hade förmånen att visa sôstra mis pojkvän hur man lirar nämnda kortspel, och det gick ju bra för honom. Jippi.
Själv så gick det ju sådär.
Mer minus än plus, så kan vi ju lämna det ämnet.

Jaja skit samma på söndag så har vi en fet jävla chans att ta hem det fjärde guldet i fotboll på 2000-talet, men det ska ju mycket till. Fyra mål mer än bk sill, men det känns ju inte helt omöjligt.
Tror & hoppas att Rehn nerpeppar ifk klumpfisk så att de gör en av sina sämsta matcher mot Tjångavallens stolthet nu på söndag.

Blir det guld för oss så kommer jag garanterat att slå bakåtvolter ute på gården då jag ej har lyckats fixa plåtar mot BP.
Jag tänker inte pynta 600 bagis för en plåt på rad 1 på fondläktarn. Har man tur (och då menar jag verklig tur) så ser man ribban på¨motsattt sida (valhallavägen, olympiaporten) ifall det är molnigt.

Okej, skit samma jag får hoppas att ngn vänlig själ behagas streama matchen över www så att jag kan få se spektaklet, för jag klarar inte av en match till på webradion.

DIF ALLTID OAVSETT, UTAN OFFER INGEN SEGER.

Väl mött en annan dag.......

Panik, panik

Satan i gatan vilken panik jag fick igår då huxflux min annars så eminent snabba internetlina plötsligt la av.
Som den "hacker" man är så försökte jag på bägge sätten som jag vet att man kan fixa det, med fortsatt ingen anslutning till följd. Men så idag så fick jag tag på it-supporten hos C-Sam och fick hjälp med att lösa problemet.
Fyra knapptryckningar var det enda som behövdes och jag fick återigen vatten på min kvarn att Kenta och dataproblem är lika lierade med varandra som någonsin axelmakterna var under andra världskriget.

Annars så har jag målare hemma hos mej som ska fixa hallen, grabbens rum samt köket.
Det känns ju faktiskt bra, så att det blir schysst och fint till nästa pappavecka. Grabben har terroriserat den stackars målaren med miljoner frågor som: varför gör du så fult, jag vill ha blått tak och liknande fyraåringsfrågor/påståenden.

På tal om grabben så lämnade jag honom imorse på dagis och jag hann knappt sätta mej i bilen förrän ångesten kom över mej som en skärseld. Fan vad jag tycker att det är jobbigt att veta att jag inte får träffa honom på en hel vecka nu igen.

Acke, om du tror att du ska spöa mej i diverse spel så har jag bara en sak att säga dej: Dream on boy.
Jag får väl visa att gammal är äldst även när det kommer till spelande, och ja jag är en jävel på tolvsidiga tärningar.

Nu är äntligen Teneriferesan betald och klar, så watch out España here we come. Nej skämt och sido så känns det bara så fantastiskt kul att få komma iväg. Om inte annat så tror jag att sol och värme kan göra min psykiska ohälsa en förhoppad spark i rätt riktning.

Nej nu ska jag ta och surfa på med min nyfixade www-uppkoppling, så jag säger som jag brukar:

Väl mött en annan dag....

Svensk Hip Hop...

Trodde aldrig att jag någonsin skulle rekommendera svensk hiphop till någon, men Ken Rings nya släpp "Äntligen hemma" är ju faktiskt en skiva som jag tycker är fantastiskt bra.
Kan ju bero på att vissa fragment i hans texter stämmer så väl in i mitt eget liv.

Å andra sidan så är väl det det enda inom den svenska hiphopscenen som jag ärligt kan säga att jag gillar, med ett litet undantag för låtsasmannen Mange Schmidt.

I början av november så ska jag hem till min systerson & dricka lite 18-årigt & spela lite wii, kan ju bli en lite annorlunda upplevelse med tanke på att man ännu inte riktigt fattat ännu att han inte längre är en liten pôjk längre. Det blir nog djävulskt kul.

Nej nu är klockan sen och jag måste gå & nanna kudden för jag ska ju köra lillen till dagis imorgon bitti. En liten dos psykofarmaka så ska nog morrondagen oxå funka.
God natt och sov gott alla ni människor där ute.

Väl mött en annan dag....

Jaha så var det dags igen...

Typiskt så åker man på den förbannade influensan när man som sämst behöver den.
Jaja, man behöver den väl aldrig men det finns ju sämre tillfällen & det här är ett sådant, nu när det är pappavecka & allt.
Som tur är så har man ju begåvats med en otroligt snäll & gullig mor som kommer & hjälper till.
Hon var här ett par ggr igår med mat och såna saker.

Idag så orkade jag iaf köra grabben till dagis och det var ju bra både för honom & mej, för hursomhelst så blir det ju lite jobbigt när man har feber och han pockar på uppmärksamhet mest hela tiden. Det blir ju han som på något sätt blir lidande när man själv inte riktigt orkar.

Men idag så känner jag mej lite piggare och det kan man väl tacka Iprenmannen för.

Sen så känns det ju jävligt bra att Djurgår'n fortfarande i allra högsta grad är med i guldracet via 1-2 mot Halmstad borta igår kväll. Enda smolket i bägaren där är ju att Ifk Skattefusk lyckades smiska rullmössorna från Solna med ett mål som enligt min mening inte ens var över mållinjen.
Men nu har ju vi BP hemma i sista samtidigt som fiskrensarna möter ett Trelleborg som inte har ngt att spela för. Så guldet blir nog lite svårt att ta hem iår, men möjligheten finns ju så länge vi vinner med minst fyra mål mer än skattesmitarna.
Vinner vi med fyra mål mer än blowit så tar vi hem guldet tack vare inbördes möten, vi har ju tagit 4 av 6 poäng mot dom i år.

Det sista som överger en är ju som sagt hoppet och nu när Quirinho verkar ha hittat målet så får man väl hoppas på ett liknande resultat som när vi slog Ellos med 8-1.

Nej nu måste jag vila mej en stund innan jag ska åka och hämta hem guldklimpen.

Väl mött en annan dag....

Problem vad är det???

Just nu så har jag ett ordentligt nerköp vad det gäller min hälsa.
Jag vet att det är mitt eget fel då jag inte tagit min medikament på en vecka.
Men det blir ju lätt så när man känner att man mår skapligt. Men dum som jag är & oviss av tidigare erfarenheter så kan jag ju inte skylla på ngn annan än mej själv.

Jag har som sagt varit väldigt låg under ett par dagar & det är ju inte bra.
Jag var & hämtade sonen idag och vi gjorde lite såna här vanliga fredagsbestyr som att handla lite chips & snacks inför helgen. Imorgon så kanske vi åker ut till min vän Micke i Hemmesta på Värmdö bara för att få ngt annat att tänka på än den situation som jag just nu befinner mig i.

Jag pratade med honom (Micke) en lång stund idag och det löste väl det mesta som dykt upp under veckan som gått. Jag får tacka min syster som fan för råden som hon gav mig igår. De råden har verkligen hjälpt.

Vi var hemma hos mamsen idag och hjälpte henne med en ny tv som hon fått av en väninna till henne. Så nu så ska sonen få hennes gamla tv så att han kan se på tv & spela ps2 i sitt rum. Det är ju bra.
På tal om Tenerife så får vi se hur det blir med det, men jag hoppas innerligt att det blir av. Det fattas 1500:- ungefär som jag måste få in till fredag. Kan bli tufft men det ordnar sej nog.

Från det ena till det andra så är vi bara två matcher ifrån guldet nu.

Hoppas, vill & tror....

Väl mött i en annan planet eller i ett annat solsystem, eller som vanligt en annan dag...

Tillbaka ånyo...

Har nu äntligen fått tillbaks datamaskinen efter en superkrash för ngn vecka sen.
Man märker ju hur handikappad man blir utan internet, bara en sån sak som att betala en räkning blir ju värsta projektat. Antingen så får man åka till sin syster eller att försöka att göra tlföverföring vilket inte är det lättaste.

Annars så längtar jag som fan till den 4/12 när jag och lillgrabben åker till Tenerife i en vecka.
I övrigt så är psyket som vanligt dvs upp & ner. Men jag känner att livet som ensamstående inte är det sämsta. Självklart så är det jobbigt de veckor som jag inte har min lillprins hos mej, men jag tror att det här kommer att göra att vi kommer att få en bättre kontakt iom att de veckor han är hos mej så får han ju all uppmärksamhet.

På söndag så är det barnkalas då bror mins pojk fyller år. Det kan ju bli kul, eller så blir det stelt som vanligt. Konstig familj det där.

Men som sagt, nu är jag tillbaka igen så om ni vill, skriv gärna ett inlägg eller skit i det.

Väl mött en annan dag.....

På tal om asfalt så är Kents nya helt jävla underbar, snacka om att ta sin musik ett snäpp till.
Köp den & visa att det lönar sej att göra extremt bra musik.....

Bättre nu..

Just nu så känns det lite bättre än igår, men inte helt hundra.
Hostar inte lika mycket och det är ju bra.
Nu är det bara två dagar kvar tills pappavecken börjar. Skönt....

Håkkigrabbarna lyckades att införskaffa 3 poäng igår & det känns ju som att det var på tiden.
Jag ska försöka att gå på ngn eller ett par matcher i vinter, fan det känns som om att Dif behöver allt stöd dom kan få. Är man Djurgårdare så får man väl försöka att dra sitt lilla strå till stacken.

Annars så börjar det kännas som om att det som sker i mitt liv just nu är ganska så okej, man slipper att leva ihop med en människa som gång efter annan visar att jag var dum i huvudet som inte tog steget att flytta förut.
Till råga på allt så gör hon allt för att folk ska tycka illa om mej med hennes bittra påhitt och dylikt. Men jag får väl visa mej stark & från min bästa sida så att folk kan få bilda sej en egen uppfattning.

Nej nu får man ladda inför guldstriden som börjar på söndag borta mot Gefle, svår match på plastgräs där Gefle endast förlorat en match på hela säsongen. Men ett guldjagande Dif ska nog inte ha ngra problem med tanke på att Gefle inte har ngt att spela för.

Vi är med er överallt, Dif alltid, oavsett....

Väl mött en annan dag...

Host, host, host.....

Sjuk som fan, hostar så ini h***ete. Men annars är det ok.
Mycket tjafs med x-et just nu. Känns ganska så jobbigt men det hon tjafsar om är ju bara ren idioti.
Okej att hon tycker att jag är en idiot, men när hon börjar kalla våran fyraårige son detsamma så blir man ju jävligt lack.
Jag säger bara det att hon har ju gett innebörden av ett instabilt psyke ett nytt ansikte, och jag som trodde att jag var sjuk.

Jag längtar fantastiskt mycket till på fredag när jag ska hämta lillgrabben för pappavecka.
Vi ska tillbringa helgen med att åka ut till min kompis Micke i Hemmesta där barnen kan springa runt samtidigt som vi vuxna jobbar.
En av dagarna kanske vi tar och åker till badhuset, eller om det blir en kväll i veckan. Inte lika mycket folk då.

Nej nu ska jag lyssna vidare på håkkigrabbarnas vidare öden i elitserien mot Skellefteå. 2-0 efter den första perioden gör ju att man kanske men bara kanske kan börja att hoppas på säsongens första seger.

Väl mött en annan gång...

Muahahaha...

Det här blir fantastiskt kort.
Solna allmänna ik idrottsklubb-Gais 0-0.
Det räcker så.

Väl mött en annan dag...

Skapligt värre...

">" border="0" alt="" />
Jaha var känslan som insmög sej i kroppen efter 1-1 mot våra antagonister från norr.
Är det så här det ska vara iår? Inget lag kan ta sej i kragen och knipa en trepoängare så att de kan rycka åt sej ett litet men ack så viktigt försprång så här i allsvenskans elfte timme.
Men ack vad jag bedrog mej när DIF i dag förnedrade Örebro hemma i Olympiaborgen med 4-1 (alla mål av Difspelare då kapten Johannesson hade vänligheten att göra självmål).
Det om något ger ju de andra lagen som är inblandade i toppen lite att fundera över då dom spelar sina matcher imorgon och på måndag.

Var ute med söstra mi igår och inmundigade ett gäng kalla. Alltid lika trevligt att gå ut med henne, kanske ett släktdrag. Vi började kvällen med "donken" för att senare förflytta oss till ett ställe där man alltid har trevligt. Stog & pratade DIF med bartendern samt hann med att slå ihjäl lite tid vid Black Jackbordet innan kvällen slutade. Tar gärna en repris på det ngn gång i framtiden.

I övrigt så ringde x-et idag & sa att jag bara måste komma & hämta upp min son, för han var tydligen riktigt jävlig sa hon. Sagt och gjort så satte jag mej i bilen och hämtade honom. Han har vart precis lika snäll och mysig som vanligt, men det kanske bara är här som han är det. Vad vet jag, jag bor ju inte där längre.
Jag pratade även med xx-et idag för att lämna lite telefonnummer och så, så att hon kan få tag på mej om det behövs. Hon berättade då att min äldste son hade fått mvg på sitt senaste matteprov och att det enda felet kunde förklaras med slarv. Stolt som en tupp blev jag självklart.
Nu väntar jag bara på att storgrabben ska komma hit så att vi kan hitta på ngt.

Annars så rullar det på i bergodalbanan som kallas för mitt liv. Tillfälliga uppar bemöts med dippar, men jag har börjat att inse att det är väl bara att gilla läget. Man kan ju inte lägga sej ner & dö bara för att man råkar befinna sej mitt uppe i en depression.

Bäst just nu: Lars Winnerbäcks nya släpp Daugava.

Väl mött en annan dag....

Snart är det måndag......

Fan nu börjar det bli allvarligt nervöst inför DERBYT på måndag. Svårt att sova, äta ja till och med svårt att skita. Känns som att den här matchen är den viktigaste på hela säsongen, för tre poäng gör ju att vi har fyra upp på ajikå, plus att vi visar att vi på allvar vill vara med & slåss om den förbannade kvalplatsen till Champions League. Vi kommer att vara sjukt underbemannade på Råttsunda men jag både tror & hoppas att di våra kommer att både låta mest och skratta sist.

Förutom derbyfrossa som blir än värre av att jag inte kan vara där personligen så är det sig mesta sig likt. Känns bättre just nu för nu har jag ju min lillgrabb hos mej den här veckan. Men jag har redan börjat att stressa upp mej själv inför fredagen när den sk "mammaveckan" inleds. Men egentligen så skulle jag ju inte oroa mej för det, för tiden är ju här & nu.

Syrran och hennes yngsta ska eventuellt komma förbi på måndag & glo på kampen, förhoppningsvis så finns det ngn vänlig själ där ute någonstans som behagar streama matchen så att man slipper sitta vid Webradion. Allt känns så mycket jobbigare utan bild. Nåväl, utan offer ingen seger och jag hoppas innerligt att våra blåblåa hjältar kan visa upp lika mycket hjärta som dom gjorde sist mot Solna allmänna, för gör dom det så ska man ju egentligen inte ens behöva bli nervös.

Men den som lever får se, så stå upp stolta Djurgårdare och visa för alla att Stockholm tillhör oss, alltid, oavsett. För vi är Stockholms pärlor.

Väl mött en annan dag...

Fan oxå..

Det tog ju inte ens en dag efter att man hade lurat sej själv att man mådde bra förräns det slog tillbaka som en fet jävla käftsmäll. Varför är det så här??????
Är det för att jag inte har ätit medicin på ett par dagar eller är det så här det ska vara?
Så fort det börjar kännas bra så kommer det som ett brev på posten att: nänä, nu mår du för bra så nu så ska du få tillbaka tusenfalt.
Vet inte om jag har sagt det förut men på-attackerna kommer mer sällan men när dom väl kommer så är dom fanimej så jävla mycket hårdare än förr.

Imorgon så ska jag träffa företagshälsan så det kanske är därför som jag mår piss.
Ytterligare en s.k förståsigpåare som ska vrida ut och in på en bara för att se om man är psykiskt störd på riktigt eller om man bara låtsas.
Vad fan vet dom? Dom kan ju aldrig känna det som jag känner, eller?

Nej nu orkar jag inte mer idag.
Väl mött en annan dag från erat alldeles egna favoritpsyko....

Äntligen tebax...

Det tog ett tag men nu är man tillbaka i sadeln igen. Efter veckor som känts som år så har jag nu äntligen fått igång mitt (märk väl: mitt & bara mitt) internet. Det kan ju kännas ganska banalt att en sådan sak kan få en att gå i taket. Beroende vad är det.
Flytten är avklarad och nu så ska man ju bara försöka att vänja sig vid att bara träffa lillgrabben varannan vecka. Men det får gå, eller rättare sagt det måste bara gå.

Jag har egentligen inte så mycket att säga men det känns bara så jävla skönt att jag äntligen orkade att ta steget att flytta, jag har redan börjat att känna mej lite bättre mentalt, men jag vet ju att rätt vad det är så sitter man där igen med ångest och skit. Vis av erfarenhet kanske man skulle kunna säga. Jag har ju faktiskt vid flera tillfällen trott att nu så blir det snart bra. Men sen kommer dom förbenade på-attackerna & man är tillbaka på ruta ett igen.

Nog om detta jag måste även bara få spy lite galla över mitt älskade Djurgår'n, som ännu en gång lyckas visa upp en ofantlig oförmåga att vinna matcher när det verkligen gäller. 1-1 mot Trelleborg är ju inte direkt något som man skrämmer små barn med. Hemma i Stadionborgen till råga på eländet. Nästa match är ju mot den galgade generationens favoritlag Solna allmänna, och en förlust där finns ju inte ens på världskartan. Inte nog med att man då måste få leva med skammen att förlora mot kvartssamtalens och rullade mössors klubb, utan att de onämnbara även skulle passera Dif i tabellen & det om något skulle ju frambringa en sån svår ångest så att man inte vet om man klarar vinterhalvåret ända till nästa säsong.

Ja ja den som lever får se men om Djurgår'n vill vara med & slåss om guldet så gäller det att visa upp lite järnkaminsanda och sparka dräggen tillbaka till den gudsförgätna förort som de kommer ifrån.

Det blev lite längre än jag trodde men som sagt det är ju skönt att vara tebax på banan igen.

Väl mött en annan dag för dej som orkar, vill & törs...

Lyckans ost, nähä...

Det gick så ini helvete bra för mej idag. Jag fick lägenheten. Tillråga på allt ett förstahandskontrakt. Yippiekayey motherfuckers som Bruce Willis hade sagt. Jag får i första hand rikta ett superstort tack till i första hand min borgenär & i andra hand hyresvärden. Tack ska ni ha.

I övrigt så gick det väl lite som väntat här hemma, exsambon blev väl lite chockad över att jag lyckades få en lya så fort. Men det är ju det bästa för oss allihopa så att vi slipper gå omkring & låtsas att allt är frid & fröjd.

I början på nästa vecka ska jag skriva under kontraktet & då först då så vågar jag nog tro på det här på riktigt. Sen har man väl ett tufft halvår/år innan man får allt iordning, men det känns som att det kvittar, huvudsaken är ju att jag har ngt som är mitt & bara mitt.

Det var det senaste, jag återkommer vid ett annat tillfälle och berättar hur allt går.

Väl mött en annan dag...

Hoppas, hoppas...

Idag så känns det som om jag kanske kan ha en liten gnutta tur, då jag har fått hugg på en lägenhet med ett förstahandskontrakt. Det som kan sätta käppar i hjulen är att min borgenär inte skulle bli godkänd. Annars så har jag gjort exakt det som de ville av mej. Jag har fixat fram och mailat dom ett arbetsgivarintyg, fixat med borgenär. Så det enda jag kan göra just nu är ju att sitta och hoppas.

Annars så är det mesta sej likt med den lilla förändringen att jag av min psykdoktor fått en ny slags medicin utskriven. Självklart så kollade jag upp på nätet vad det var för något, och döm om min förvåning när det visade sej vara ett preparat som folk med diagnosen borderline får.

Vän av ordning som jag är ibland så läste jag en hel del om just borderline, och jag blev nästan lite skrämd av hur många av symptomen som stämmer in på mej, men därmed inte sagt att det är det jag har men det var ändå lite obehagligt att läsa.

Då dyker det ju genast upp en jävla massa frågor i huvudet. Misstänker han att jag har det eller är det bara ytterligare ngn medicin som jag ska äta för att dom ska se hur jag reagerar? Fan jag börjar känna mej som ngt slags försökskanin, men det är väl så dom måste göra för att hitta fram till den medicinering som är optimal för mitt tillstånd.

Jaja, nog om detta för idag. Nu tänker jag sitta här & hålla alla tummar jag har att det ska lösa sej med boendet, för det är ju svårt att uppehålla ngn slags fasad inför varandra när förhållandet ändå är över. Jag återkommer så fort jag har ngt att förtälja om hur det går med allt.

Väl mött en annan dag...

Fy fan vad skönt det ska bli...

Jag bara längtar till den dag som jag lyckas få tag på en lägenhet, Fan vad den här situationen suger.
Man bor ihop med en människe som försöker lägga all skuld på vårat krashade förhållande på mej.
Däremot inte sagt att allt är hennes fel. Men jag blir så fruktansvärt frustrerad av att hon är så in i helvete jävla elak.
Det kanske jag också hade varit ifall hon hade varit i min sits med min psykiska sjukdom/tillstånd.
Fuck,fuck,fuck jag hatar det här & jag kommer nog inte att sluta att hata det här förräns det är över.
Som tur är så har jag ju medikament som gör att jag blir mer eller mindre likgiltig (ja jag vet det är en flykt ifrån verkligheten, men ändå) men det gör ju inte att smärtan blir mindre.
Nej nu orkar jag snart inte mer.
HJÄLP MEJ...........

Väl mött en annan dag.......

Så blev det äntligen av...

Äntligen så blev det gjort. Vadå, kanske någon undrar.
Tatueringen som jag så länge pratat om att jag ska fixa till. Jag var hos Pelle på House of pain i Södertälje och han ordnade till min s.k polkagristribal (för att använda hans egna ord) och mörklade den samt byggde på med allehanda döskallar både åt sidan och uppåt. Bild kommer att läggas upp vid ett senare tillfälle då läkningen är klar.
Men själv så känner jag mej jävligt nöjd med det som han åstadkom.

Annars så är det mesta ganska surt, både hemma och i övrigt också. Jag har fått nya mediciner som gör att jag ska sova bättre på nätterna. Fast de har ju en liten biverkning som gör att jag känner mej typ halvslö hela förmiddagarna.

På tal om något helt annat så såg jag Djurgår'n ta ytterligare ett steg mot det efterlängtade guldet igår. Oavgjort borta mot ett formtoppat IFK Skattefusk måste trots att det alltid gör ont när DIF inte vinner ändå betecknas ganska bra.
Det som inte är så bra med det är ju att DIF ledde med 1-0 ända fram tills den annars så eminenta målvakten Pa Dembo Tourray gjorde en riktig groda på en inte alltför svår nick. Man får väl skylla på det våta gräset kanske. Men med en annan målvakt så hade det ju kunnat bli förlust med ett par tre bollar.
Jaja, tåget tuffar på, och åtta raka matcher utan förlust gör ju att man ser framtiden an med en viss tillförsikt.
Nästa match blir mot Calmare hemma på Stadion. Be there or be square.

Väl mött en annan dag....

Det största skämtet...

Jaaaaaaa.
Det blev ju inte 9-1, men tack och lov så blev det ju iaf vinst.
Dock med beskedliga 1-0, men med en missad straff & en del skapliga lägen till ytterligare mål så kändes det ju trots allt jävligt bra.
Sen tycker jag att vraken gång efter annan visar att deras fans är de största pajaserna som finns.
Hur i helvete kan man bränna av tifot tio minuter innan spelarna kommer in?
Sen att JK:s tifo var ett av de absolut snyggaste och mest välkoordinerade jag sett gör ju inte saken sämre.
Det var kul att gå på fotboll iom att min äldste son, hans kusin samt att min syster var med.
Hemma är det lite värre kan man ju lugnt påstå.
Men mer om det en annan gång, för nu ska jag bara segla omkring på moln och njuta av derbyvinsten fram tills på torsdag då det är en ytterst viktig match borta mot sillstryparna från Sveriges baksida.
Väl mött en annan dag.

Så var det fredag igen...

Äntligen helg, fast det är ju som om att dagarna bara flyter ihop på något
egendomligt vis.
Veckan har varit som de flesta veckor med den lilla ovanligheten att
vi faktiskt har gjort någonting. Vi var ett dygn i gnällbältets huvudstad Örebro &
bodde på hotell. Men det blev ju som vanligt katastrof tack vare att en annan inte funkar helt
hundraprocentigt när man beblandas med en massa folk.
Tanken var att vi skulle vara där i två dagar men mitt psyke pallade bara en, så det var ju bara att sätta sej i bilen & åka hemåt till misär och fattigdom.
Nej nu får det vara nog med gnäll så nu ser jag fram emot måndagens match mot Brajjen. Kan man tänka sej så är det på dagen 17 år sen som vi krossade vraken med 9-1.
Kan det vara ett gott omen? Jag tänker iaf sätta en hundring på en repris vad gäller resultatet.
Stockholm tillhör oss.....
DIF alltid, oavsett...
Väl mött en annan dag.

Sådär ja...

Ja då var man här då, sent omsider så har jag bestämt mej för att bjuda ut mitt liv & leverne till allmän beskådan, eller betittning kanske det heter när man bara skriver.
Jag håller precis på att återhämta mej efter en duktig "gåiniväggen" period som har varat sen i våras.
Det är väl först nu som jag börjar att känna mej stark nog att börja umgås med folk på ett normalt sätt. Man får väl skänka en tacksamhetens tanke till våra medicinproducerande multinationella företag som gör det möjligt för såna som jag att börja fungera på något så när halvordentligt sätt.
Men jag får nog fortsätta att äta piller under en ganska lång tid framöver för jag märker att så fort jag har glömt dem någon gång så sugs jag ner i detta svarta hål av ångest och nedstämdhet igen.
Jag tänkte precis som de flesta i min situation att det här är nog inget, men fan vad fel jag hade.
Det här har varit om inte den värsta perioden i mitt liv så bra jävla nära iallafall, och då har jag varit med om en massa skit i mitt liv men det orkar jag inte gå in på just nu så det tar vi en annan gång.
Som sagt så var det här mitt första försök till en ordentlig blogg och jag ska försöka att uppdatera den så ofta jag orkar och har lust.
Väl mött en annan dag...