Nu när målaren har varit klar i min lägenhet i snart en vecka, så tyckte jag att det passande nog skulle vara på sin plats att återmontera hallampan. Jag kommer ihåg att det var lite småkrångligt att få i kontakten åt rätt håll iom att lampan var inköpt på "det stora svenska möbelvaruhuset". Det är ju inte alltid så att kopplingen i taket är dragen så att de fina kontakterna som man måste köpa extra varje gång man köper en lampa på icke nämnda varuhus passar.
Självklart så blev det ju knas, och ju längre jag höll på desto mer & mer så tog den lilla jäveln i mej över. Efter att ha bråkat med lampaset i en kvart ungefär så rann sinnet över och lamphelvetet åkte i golvet i 180. Men just precis som lampjäveln lämnade handen så hann jag tänka att: Det där är inte så bra att göra med en lampa som kostar runt 500 :-.
Mer & mer förbannad över min egen idioti så slängde jag de stackars delar som var kvar av ovan nämnda lampa i sopnedkastet, där skiten först efter ett par riktigt hårda högerkrokar gick ner. Då kommer ju nästa grej, att elgrejor slänger man ju inte ner i ett sopnedkast. Såna grejor lämnar man ju in på återvinningsstationer.
Så långt inte ett rätt och det kändes ju bra. Arg som ett bi så satte jag mej bilen och åkte till Rusta för att se om dom hade några lampor. Visst hade de det, bara det att allt gick i typ funkisstil. Och finns det ngt som jag ogillar så är det funkis, men vad göra jag måste ju ha en lampa i hallen. Så jag tittade ut den som jag tyckte var minst anskrämlig samt såg mest lättmonterad ut och köpte den.
Äntligen hemkommen igen så var det ju dags att montera ihop den så lätt ihopmonterade lampan. INTE. Värre jävla lampa har jag aldrig varit med om, och då ska man veta att jag säkert har monterat ihop 100-tals lampor i mitt liv. När jag äntligen lyckats montera ihop skiten och fått den på plats även lysande så ser jag till min förskräckelse att det enda sätt som man kunde montera ihop den på fel sätt hade jag lyckats med. Ner med aset igen och bara till att göra om, göra rätt. Två timmar höll jag på med den, men nu hänger den äntligen på plats. Men och det är ett stort men, den är så fruktansvärt ful så jag ids inte ens ha den tänd för då vet jag inte om jag vågar gå ut i hallen. Det blir ju ganska jobbigt iom att hallen har en ganska så central position i min lägenhet.
Så kontentan av det hela är väl att vad fan ska man med psykologer till när det finns funkislampor från Rusta som kan påpeka att man är tokig.
Nu ska jag försöka smyga mej ut i köket och sätta på lite kaffe, det är ju bara hoppas att lampan inte ser mej. För jag tänker åtminstone inte så mycket som att snegla åt den, för då får väl läkaren skriva ut en högre dos medicin.
Väl mött en annan dag....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När jag flyttade in i Blombacka hjälpte farsan mig med en sak, att paja lampan i rummet. Han slet bort kontakten och sa att sånt var omodernt, sen försökte han skruva ihop något eget skit och då small det så in i helvete och farsan flög bakåt och proppjäveln gick. Gubben reser sig kollar in skiten och säger; "ja, det där får du byta, men det fixar du garanterat". Jag satt tre veckor utan ljus, tur att det var sensommar. Ha´re!
Skicka en kommentar