Näe men så att...så äre...v 2.0

Kalla mig dum eller vad som men jag höll på i ett par minuter & försökte ändra i mitt senaste inlägg. Det gick inte så att det här blir väl version 2.0.

6 veckor, 6 veckor är det sen jag senast drack alkohol. Fan vad bra jag är. Jag har t.om börjat träna på Nautilus...Jag känner mig full av "dukt" just nu. Varken mer eller mindre, bra så, klart slut.

VMEAD

Näe men så att...så äre...

Bitterhet.....det är ett ord som ligger fint i munnen just nu. Inte fan pröjsar jag 1500 "bobbisar" för en ståplats till Metallica. Inte för en biljett som kostade 400 spänn. Ja ni förstår vart jag vill komma.





IN I GLOBEN FÖR I HELVETE............





Ska jag vara tvungen att gå igenom livet och bara fått se Metallica den allra första gången som de var i Sverige? 1984 på Göta Lejon för den som vill veta. Nej men allvarligt så är det ju sjukt att 90% av alla biljetter till större evenemang i Sverige går till idioter som enkom köper dessa åtråvärda plåtar för att kunna fylla på sina redan välfyllda pungar med mer ka-tjing än vad de kan hålla rätt på????

Jag är inte bitter....men det hade nog vart lite lättare om DIF behagade vinna någon gång, frustrationen måste ju ut någonstans. Håkkin räcker inte riktigt till att fylla upp tomrummet trots att de nu i dagsläget ligger på en riktigt stark fjärdeplats.

På tal om asfalt så jobbar jag på och det känns ju bra, särskilt när de man jobbar med är positiva som fan till det man gör....hmmm....undrar om Christina på kontoret sagt åt de att vara snälla?...intressant tanke...

Well, well imorrn är det kalas för Erik den 1:e...iaf i vår släkt som jag vet om. Det blir nog trevligt.

Väl mött en annan dag......

11 minuter...

11 minuter, det är den evinnerliga tidsrymd som det tog för AC/DC att sälja ut Globen. Det är ju helt skadat att de kan sälja 16000 biljetter på en så kort tid. Särskilt med tanke på att Ticnets server packade ihop i samma sekund som de öppnade och att telefonkön var så lång att jag inte ens fick ett könummer. VEM lyckades komma fram och HUR många var det som jobbade på deras telefonbokning? Det var bättre förr när det näst intill bara var folk ifrån Stockholms närområde som behagade att gå på konserter i hufvudstaden.

Ikväll är det iallafall dags för årets första håkkimatch när Stockholms Stolthet kommer på besök i Axahallen eller vad de numera kallar Scaniarinken. De biljetterna lär ju knappast ta slut på 11 minuter, eller rättare sagt de kommer inte att ta slut överhuvudtaget. Så det blir till att gå & se på när våra hjältar från Öfvre Östermalm gör surdeg av kringelgummorna....mer om detta vid ett annat tillfälle.

Istället för konsert med AC/DC så ska jag & grannen Jimpa gå och se på Dragonforce på Tyrol i februari och det var väl det näst bästa alternativet. Dragonforce på Tyrol...hmmm...smaka på den...en liten bitter eftersmak men ändock ganska okej. Jag har satt ett högsta pris på 800 :- för en biljett till AC/DC och min förhoppning är att jag hittar en nu under de närmaste veckorna på www.blocket.se annars så får jag väl nöja mig med att lyssna på min olagligt nedladdade version av deras senaste alster Black Ice som jag förövrigt haft i 2 veckor snart. Officiellt så släpps den inte förrän den 20/10.

Ha det bra så hurs vi en annan gång....

Musik och sånt....

Sju månader senare...

Det var en gång en man i blomman av sin ålder som var en hyfsat frekvent bloggare. Men så blev det som så att denna man (som förövrigt är en ganska så hyvens man) inte lyckades kläcka ur sig ett endaste någe på i det närmaste SJU månader. Den tidsrymden gick sakta fram i en takt som i det närmaste kan liknas vid en narkoleptiker som knaprar valium. Men sent omsider så tog han sitt förnuft till fånga och började till sist att hamra in bokstäver i en aldrig sinande ström på sitt batteridrivna tangentbord...

Det här är hans historia....

Efter att ha levt ett liv som innefattat allt ifrån droger till svek som gjort sina nära och kära illa till saker som glädje och hat, kärlek och knas så hoppas jag att jag har hittat tillbaka till livet. Jag jobbar eller rättare sagt så arbetstränar jag 6 timmar om dagen, går regelbundet i terapi och är tillbaka i Nykvarn.
Det som fick mig att verkligen bestämma mig att lämna det självdestruktiva liv och leverne bakom mig är min gränslösa kärlek till mina bägge söner...tack för att ni finns. Det kombinerat med en känsla av tillhörighet med Lena och allt vad det innebär har styrt in mig på rätt spår igen.

Mitt självförtroende har verkligen varit kört i botten och det har tyvärr fått mig att trampa på de människor som betyder mest för mig, nämligen min familj. Ni vet vilka ni är och det här är väl ett lite patetiskt försök att be om ursäkt för mitt ibland ganska grisiga beteende. Jag förstår helt och hållet ifall ni inte godtar detta försök till att be om förlåtelse men "so be it" i så fall. Sen var det det här med självförtroendet som varit allt annat än bra, det är på väg uppåt. Mycket tack vare mitt arbete som jag fan är duktig på. Jag är fanimej en jävligt duktig snickare....

Okej, jag ska ta och runda av nu men jag är tillbaks för att stanna även om ni gillar det eller inte..

Väl mött en annan dag...