Lyckans ost, nähä...

Det gick så ini helvete bra för mej idag. Jag fick lägenheten. Tillråga på allt ett förstahandskontrakt. Yippiekayey motherfuckers som Bruce Willis hade sagt. Jag får i första hand rikta ett superstort tack till i första hand min borgenär & i andra hand hyresvärden. Tack ska ni ha.

I övrigt så gick det väl lite som väntat här hemma, exsambon blev väl lite chockad över att jag lyckades få en lya så fort. Men det är ju det bästa för oss allihopa så att vi slipper gå omkring & låtsas att allt är frid & fröjd.

I början på nästa vecka ska jag skriva under kontraktet & då först då så vågar jag nog tro på det här på riktigt. Sen har man väl ett tufft halvår/år innan man får allt iordning, men det känns som att det kvittar, huvudsaken är ju att jag har ngt som är mitt & bara mitt.

Det var det senaste, jag återkommer vid ett annat tillfälle och berättar hur allt går.

Väl mött en annan dag...

Hoppas, hoppas...

Idag så känns det som om jag kanske kan ha en liten gnutta tur, då jag har fått hugg på en lägenhet med ett förstahandskontrakt. Det som kan sätta käppar i hjulen är att min borgenär inte skulle bli godkänd. Annars så har jag gjort exakt det som de ville av mej. Jag har fixat fram och mailat dom ett arbetsgivarintyg, fixat med borgenär. Så det enda jag kan göra just nu är ju att sitta och hoppas.

Annars så är det mesta sej likt med den lilla förändringen att jag av min psykdoktor fått en ny slags medicin utskriven. Självklart så kollade jag upp på nätet vad det var för något, och döm om min förvåning när det visade sej vara ett preparat som folk med diagnosen borderline får.

Vän av ordning som jag är ibland så läste jag en hel del om just borderline, och jag blev nästan lite skrämd av hur många av symptomen som stämmer in på mej, men därmed inte sagt att det är det jag har men det var ändå lite obehagligt att läsa.

Då dyker det ju genast upp en jävla massa frågor i huvudet. Misstänker han att jag har det eller är det bara ytterligare ngn medicin som jag ska äta för att dom ska se hur jag reagerar? Fan jag börjar känna mej som ngt slags försökskanin, men det är väl så dom måste göra för att hitta fram till den medicinering som är optimal för mitt tillstånd.

Jaja, nog om detta för idag. Nu tänker jag sitta här & hålla alla tummar jag har att det ska lösa sej med boendet, för det är ju svårt att uppehålla ngn slags fasad inför varandra när förhållandet ändå är över. Jag återkommer så fort jag har ngt att förtälja om hur det går med allt.

Väl mött en annan dag...

Fy fan vad skönt det ska bli...

Jag bara längtar till den dag som jag lyckas få tag på en lägenhet, Fan vad den här situationen suger.
Man bor ihop med en människe som försöker lägga all skuld på vårat krashade förhållande på mej.
Däremot inte sagt att allt är hennes fel. Men jag blir så fruktansvärt frustrerad av att hon är så in i helvete jävla elak.
Det kanske jag också hade varit ifall hon hade varit i min sits med min psykiska sjukdom/tillstånd.
Fuck,fuck,fuck jag hatar det här & jag kommer nog inte att sluta att hata det här förräns det är över.
Som tur är så har jag ju medikament som gör att jag blir mer eller mindre likgiltig (ja jag vet det är en flykt ifrån verkligheten, men ändå) men det gör ju inte att smärtan blir mindre.
Nej nu orkar jag snart inte mer.
HJÄLP MEJ...........

Väl mött en annan dag.......

Så blev det äntligen av...

Äntligen så blev det gjort. Vadå, kanske någon undrar.
Tatueringen som jag så länge pratat om att jag ska fixa till. Jag var hos Pelle på House of pain i Södertälje och han ordnade till min s.k polkagristribal (för att använda hans egna ord) och mörklade den samt byggde på med allehanda döskallar både åt sidan och uppåt. Bild kommer att läggas upp vid ett senare tillfälle då läkningen är klar.
Men själv så känner jag mej jävligt nöjd med det som han åstadkom.

Annars så är det mesta ganska surt, både hemma och i övrigt också. Jag har fått nya mediciner som gör att jag ska sova bättre på nätterna. Fast de har ju en liten biverkning som gör att jag känner mej typ halvslö hela förmiddagarna.

På tal om något helt annat så såg jag Djurgår'n ta ytterligare ett steg mot det efterlängtade guldet igår. Oavgjort borta mot ett formtoppat IFK Skattefusk måste trots att det alltid gör ont när DIF inte vinner ändå betecknas ganska bra.
Det som inte är så bra med det är ju att DIF ledde med 1-0 ända fram tills den annars så eminenta målvakten Pa Dembo Tourray gjorde en riktig groda på en inte alltför svår nick. Man får väl skylla på det våta gräset kanske. Men med en annan målvakt så hade det ju kunnat bli förlust med ett par tre bollar.
Jaja, tåget tuffar på, och åtta raka matcher utan förlust gör ju att man ser framtiden an med en viss tillförsikt.
Nästa match blir mot Calmare hemma på Stadion. Be there or be square.

Väl mött en annan dag....

Det största skämtet...

Jaaaaaaa.
Det blev ju inte 9-1, men tack och lov så blev det ju iaf vinst.
Dock med beskedliga 1-0, men med en missad straff & en del skapliga lägen till ytterligare mål så kändes det ju trots allt jävligt bra.
Sen tycker jag att vraken gång efter annan visar att deras fans är de största pajaserna som finns.
Hur i helvete kan man bränna av tifot tio minuter innan spelarna kommer in?
Sen att JK:s tifo var ett av de absolut snyggaste och mest välkoordinerade jag sett gör ju inte saken sämre.
Det var kul att gå på fotboll iom att min äldste son, hans kusin samt att min syster var med.
Hemma är det lite värre kan man ju lugnt påstå.
Men mer om det en annan gång, för nu ska jag bara segla omkring på moln och njuta av derbyvinsten fram tills på torsdag då det är en ytterst viktig match borta mot sillstryparna från Sveriges baksida.
Väl mött en annan dag.

Så var det fredag igen...

Äntligen helg, fast det är ju som om att dagarna bara flyter ihop på något
egendomligt vis.
Veckan har varit som de flesta veckor med den lilla ovanligheten att
vi faktiskt har gjort någonting. Vi var ett dygn i gnällbältets huvudstad Örebro &
bodde på hotell. Men det blev ju som vanligt katastrof tack vare att en annan inte funkar helt
hundraprocentigt när man beblandas med en massa folk.
Tanken var att vi skulle vara där i två dagar men mitt psyke pallade bara en, så det var ju bara att sätta sej i bilen & åka hemåt till misär och fattigdom.
Nej nu får det vara nog med gnäll så nu ser jag fram emot måndagens match mot Brajjen. Kan man tänka sej så är det på dagen 17 år sen som vi krossade vraken med 9-1.
Kan det vara ett gott omen? Jag tänker iaf sätta en hundring på en repris vad gäller resultatet.
Stockholm tillhör oss.....
DIF alltid, oavsett...
Väl mött en annan dag.

Sådär ja...

Ja då var man här då, sent omsider så har jag bestämt mej för att bjuda ut mitt liv & leverne till allmän beskådan, eller betittning kanske det heter när man bara skriver.
Jag håller precis på att återhämta mej efter en duktig "gåiniväggen" period som har varat sen i våras.
Det är väl först nu som jag börjar att känna mej stark nog att börja umgås med folk på ett normalt sätt. Man får väl skänka en tacksamhetens tanke till våra medicinproducerande multinationella företag som gör det möjligt för såna som jag att börja fungera på något så när halvordentligt sätt.
Men jag får nog fortsätta att äta piller under en ganska lång tid framöver för jag märker att så fort jag har glömt dem någon gång så sugs jag ner i detta svarta hål av ångest och nedstämdhet igen.
Jag tänkte precis som de flesta i min situation att det här är nog inget, men fan vad fel jag hade.
Det här har varit om inte den värsta perioden i mitt liv så bra jävla nära iallafall, och då har jag varit med om en massa skit i mitt liv men det orkar jag inte gå in på just nu så det tar vi en annan gång.
Som sagt så var det här mitt första försök till en ordentlig blogg och jag ska försöka att uppdatera den så ofta jag orkar och har lust.
Väl mött en annan dag...