Hoppas, hoppas...

Idag så känns det som om jag kanske kan ha en liten gnutta tur, då jag har fått hugg på en lägenhet med ett förstahandskontrakt. Det som kan sätta käppar i hjulen är att min borgenär inte skulle bli godkänd. Annars så har jag gjort exakt det som de ville av mej. Jag har fixat fram och mailat dom ett arbetsgivarintyg, fixat med borgenär. Så det enda jag kan göra just nu är ju att sitta och hoppas.

Annars så är det mesta sej likt med den lilla förändringen att jag av min psykdoktor fått en ny slags medicin utskriven. Självklart så kollade jag upp på nätet vad det var för något, och döm om min förvåning när det visade sej vara ett preparat som folk med diagnosen borderline får.

Vän av ordning som jag är ibland så läste jag en hel del om just borderline, och jag blev nästan lite skrämd av hur många av symptomen som stämmer in på mej, men därmed inte sagt att det är det jag har men det var ändå lite obehagligt att läsa.

Då dyker det ju genast upp en jävla massa frågor i huvudet. Misstänker han att jag har det eller är det bara ytterligare ngn medicin som jag ska äta för att dom ska se hur jag reagerar? Fan jag börjar känna mej som ngt slags försökskanin, men det är väl så dom måste göra för att hitta fram till den medicinering som är optimal för mitt tillstånd.

Jaja, nog om detta för idag. Nu tänker jag sitta här & hålla alla tummar jag har att det ska lösa sej med boendet, för det är ju svårt att uppehålla ngn slags fasad inför varandra när förhållandet ändå är över. Jag återkommer så fort jag har ngt att förtälja om hur det går med allt.

Väl mött en annan dag...