Skapligt värre...

">" border="0" alt="" />
Jaha var känslan som insmög sej i kroppen efter 1-1 mot våra antagonister från norr.
Är det så här det ska vara iår? Inget lag kan ta sej i kragen och knipa en trepoängare så att de kan rycka åt sej ett litet men ack så viktigt försprång så här i allsvenskans elfte timme.
Men ack vad jag bedrog mej när DIF i dag förnedrade Örebro hemma i Olympiaborgen med 4-1 (alla mål av Difspelare då kapten Johannesson hade vänligheten att göra självmål).
Det om något ger ju de andra lagen som är inblandade i toppen lite att fundera över då dom spelar sina matcher imorgon och på måndag.

Var ute med söstra mi igår och inmundigade ett gäng kalla. Alltid lika trevligt att gå ut med henne, kanske ett släktdrag. Vi började kvällen med "donken" för att senare förflytta oss till ett ställe där man alltid har trevligt. Stog & pratade DIF med bartendern samt hann med att slå ihjäl lite tid vid Black Jackbordet innan kvällen slutade. Tar gärna en repris på det ngn gång i framtiden.

I övrigt så ringde x-et idag & sa att jag bara måste komma & hämta upp min son, för han var tydligen riktigt jävlig sa hon. Sagt och gjort så satte jag mej i bilen och hämtade honom. Han har vart precis lika snäll och mysig som vanligt, men det kanske bara är här som han är det. Vad vet jag, jag bor ju inte där längre.
Jag pratade även med xx-et idag för att lämna lite telefonnummer och så, så att hon kan få tag på mej om det behövs. Hon berättade då att min äldste son hade fått mvg på sitt senaste matteprov och att det enda felet kunde förklaras med slarv. Stolt som en tupp blev jag självklart.
Nu väntar jag bara på att storgrabben ska komma hit så att vi kan hitta på ngt.

Annars så rullar det på i bergodalbanan som kallas för mitt liv. Tillfälliga uppar bemöts med dippar, men jag har börjat att inse att det är väl bara att gilla läget. Man kan ju inte lägga sej ner & dö bara för att man råkar befinna sej mitt uppe i en depression.

Bäst just nu: Lars Winnerbäcks nya släpp Daugava.

Väl mött en annan dag....

Snart är det måndag......

Fan nu börjar det bli allvarligt nervöst inför DERBYT på måndag. Svårt att sova, äta ja till och med svårt att skita. Känns som att den här matchen är den viktigaste på hela säsongen, för tre poäng gör ju att vi har fyra upp på ajikå, plus att vi visar att vi på allvar vill vara med & slåss om den förbannade kvalplatsen till Champions League. Vi kommer att vara sjukt underbemannade på Råttsunda men jag både tror & hoppas att di våra kommer att både låta mest och skratta sist.

Förutom derbyfrossa som blir än värre av att jag inte kan vara där personligen så är det sig mesta sig likt. Känns bättre just nu för nu har jag ju min lillgrabb hos mej den här veckan. Men jag har redan börjat att stressa upp mej själv inför fredagen när den sk "mammaveckan" inleds. Men egentligen så skulle jag ju inte oroa mej för det, för tiden är ju här & nu.

Syrran och hennes yngsta ska eventuellt komma förbi på måndag & glo på kampen, förhoppningsvis så finns det ngn vänlig själ där ute någonstans som behagar streama matchen så att man slipper sitta vid Webradion. Allt känns så mycket jobbigare utan bild. Nåväl, utan offer ingen seger och jag hoppas innerligt att våra blåblåa hjältar kan visa upp lika mycket hjärta som dom gjorde sist mot Solna allmänna, för gör dom det så ska man ju egentligen inte ens behöva bli nervös.

Men den som lever får se, så stå upp stolta Djurgårdare och visa för alla att Stockholm tillhör oss, alltid, oavsett. För vi är Stockholms pärlor.

Väl mött en annan dag...

Fan oxå..

Det tog ju inte ens en dag efter att man hade lurat sej själv att man mådde bra förräns det slog tillbaka som en fet jävla käftsmäll. Varför är det så här??????
Är det för att jag inte har ätit medicin på ett par dagar eller är det så här det ska vara?
Så fort det börjar kännas bra så kommer det som ett brev på posten att: nänä, nu mår du för bra så nu så ska du få tillbaka tusenfalt.
Vet inte om jag har sagt det förut men på-attackerna kommer mer sällan men när dom väl kommer så är dom fanimej så jävla mycket hårdare än förr.

Imorgon så ska jag träffa företagshälsan så det kanske är därför som jag mår piss.
Ytterligare en s.k förståsigpåare som ska vrida ut och in på en bara för att se om man är psykiskt störd på riktigt eller om man bara låtsas.
Vad fan vet dom? Dom kan ju aldrig känna det som jag känner, eller?

Nej nu orkar jag inte mer idag.
Väl mött en annan dag från erat alldeles egna favoritpsyko....

Äntligen tebax...

Det tog ett tag men nu är man tillbaka i sadeln igen. Efter veckor som känts som år så har jag nu äntligen fått igång mitt (märk väl: mitt & bara mitt) internet. Det kan ju kännas ganska banalt att en sådan sak kan få en att gå i taket. Beroende vad är det.
Flytten är avklarad och nu så ska man ju bara försöka att vänja sig vid att bara träffa lillgrabben varannan vecka. Men det får gå, eller rättare sagt det måste bara gå.

Jag har egentligen inte så mycket att säga men det känns bara så jävla skönt att jag äntligen orkade att ta steget att flytta, jag har redan börjat att känna mej lite bättre mentalt, men jag vet ju att rätt vad det är så sitter man där igen med ångest och skit. Vis av erfarenhet kanske man skulle kunna säga. Jag har ju faktiskt vid flera tillfällen trott att nu så blir det snart bra. Men sen kommer dom förbenade på-attackerna & man är tillbaka på ruta ett igen.

Nog om detta jag måste även bara få spy lite galla över mitt älskade Djurgår'n, som ännu en gång lyckas visa upp en ofantlig oförmåga att vinna matcher när det verkligen gäller. 1-1 mot Trelleborg är ju inte direkt något som man skrämmer små barn med. Hemma i Stadionborgen till råga på eländet. Nästa match är ju mot den galgade generationens favoritlag Solna allmänna, och en förlust där finns ju inte ens på världskartan. Inte nog med att man då måste få leva med skammen att förlora mot kvartssamtalens och rullade mössors klubb, utan att de onämnbara även skulle passera Dif i tabellen & det om något skulle ju frambringa en sån svår ångest så att man inte vet om man klarar vinterhalvåret ända till nästa säsong.

Ja ja den som lever får se men om Djurgår'n vill vara med & slåss om guldet så gäller det att visa upp lite järnkaminsanda och sparka dräggen tillbaka till den gudsförgätna förort som de kommer ifrån.

Det blev lite längre än jag trodde men som sagt det är ju skönt att vara tebax på banan igen.

Väl mött en annan dag för dej som orkar, vill & törs...