Näe men så att...så äre...v 2.0

Kalla mig dum eller vad som men jag höll på i ett par minuter & försökte ändra i mitt senaste inlägg. Det gick inte så att det här blir väl version 2.0.

6 veckor, 6 veckor är det sen jag senast drack alkohol. Fan vad bra jag är. Jag har t.om börjat träna på Nautilus...Jag känner mig full av "dukt" just nu. Varken mer eller mindre, bra så, klart slut.

VMEAD

Näe men så att...så äre...

Bitterhet.....det är ett ord som ligger fint i munnen just nu. Inte fan pröjsar jag 1500 "bobbisar" för en ståplats till Metallica. Inte för en biljett som kostade 400 spänn. Ja ni förstår vart jag vill komma.





IN I GLOBEN FÖR I HELVETE............





Ska jag vara tvungen att gå igenom livet och bara fått se Metallica den allra första gången som de var i Sverige? 1984 på Göta Lejon för den som vill veta. Nej men allvarligt så är det ju sjukt att 90% av alla biljetter till större evenemang i Sverige går till idioter som enkom köper dessa åtråvärda plåtar för att kunna fylla på sina redan välfyllda pungar med mer ka-tjing än vad de kan hålla rätt på????

Jag är inte bitter....men det hade nog vart lite lättare om DIF behagade vinna någon gång, frustrationen måste ju ut någonstans. Håkkin räcker inte riktigt till att fylla upp tomrummet trots att de nu i dagsläget ligger på en riktigt stark fjärdeplats.

På tal om asfalt så jobbar jag på och det känns ju bra, särskilt när de man jobbar med är positiva som fan till det man gör....hmmm....undrar om Christina på kontoret sagt åt de att vara snälla?...intressant tanke...

Well, well imorrn är det kalas för Erik den 1:e...iaf i vår släkt som jag vet om. Det blir nog trevligt.

Väl mött en annan dag......

11 minuter...

11 minuter, det är den evinnerliga tidsrymd som det tog för AC/DC att sälja ut Globen. Det är ju helt skadat att de kan sälja 16000 biljetter på en så kort tid. Särskilt med tanke på att Ticnets server packade ihop i samma sekund som de öppnade och att telefonkön var så lång att jag inte ens fick ett könummer. VEM lyckades komma fram och HUR många var det som jobbade på deras telefonbokning? Det var bättre förr när det näst intill bara var folk ifrån Stockholms närområde som behagade att gå på konserter i hufvudstaden.

Ikväll är det iallafall dags för årets första håkkimatch när Stockholms Stolthet kommer på besök i Axahallen eller vad de numera kallar Scaniarinken. De biljetterna lär ju knappast ta slut på 11 minuter, eller rättare sagt de kommer inte att ta slut överhuvudtaget. Så det blir till att gå & se på när våra hjältar från Öfvre Östermalm gör surdeg av kringelgummorna....mer om detta vid ett annat tillfälle.

Istället för konsert med AC/DC så ska jag & grannen Jimpa gå och se på Dragonforce på Tyrol i februari och det var väl det näst bästa alternativet. Dragonforce på Tyrol...hmmm...smaka på den...en liten bitter eftersmak men ändock ganska okej. Jag har satt ett högsta pris på 800 :- för en biljett till AC/DC och min förhoppning är att jag hittar en nu under de närmaste veckorna på www.blocket.se annars så får jag väl nöja mig med att lyssna på min olagligt nedladdade version av deras senaste alster Black Ice som jag förövrigt haft i 2 veckor snart. Officiellt så släpps den inte förrän den 20/10.

Ha det bra så hurs vi en annan gång....

Musik och sånt....

Sju månader senare...

Det var en gång en man i blomman av sin ålder som var en hyfsat frekvent bloggare. Men så blev det som så att denna man (som förövrigt är en ganska så hyvens man) inte lyckades kläcka ur sig ett endaste någe på i det närmaste SJU månader. Den tidsrymden gick sakta fram i en takt som i det närmaste kan liknas vid en narkoleptiker som knaprar valium. Men sent omsider så tog han sitt förnuft till fånga och började till sist att hamra in bokstäver i en aldrig sinande ström på sitt batteridrivna tangentbord...

Det här är hans historia....

Efter att ha levt ett liv som innefattat allt ifrån droger till svek som gjort sina nära och kära illa till saker som glädje och hat, kärlek och knas så hoppas jag att jag har hittat tillbaka till livet. Jag jobbar eller rättare sagt så arbetstränar jag 6 timmar om dagen, går regelbundet i terapi och är tillbaka i Nykvarn.
Det som fick mig att verkligen bestämma mig att lämna det självdestruktiva liv och leverne bakom mig är min gränslösa kärlek till mina bägge söner...tack för att ni finns. Det kombinerat med en känsla av tillhörighet med Lena och allt vad det innebär har styrt in mig på rätt spår igen.

Mitt självförtroende har verkligen varit kört i botten och det har tyvärr fått mig att trampa på de människor som betyder mest för mig, nämligen min familj. Ni vet vilka ni är och det här är väl ett lite patetiskt försök att be om ursäkt för mitt ibland ganska grisiga beteende. Jag förstår helt och hållet ifall ni inte godtar detta försök till att be om förlåtelse men "so be it" i så fall. Sen var det det här med självförtroendet som varit allt annat än bra, det är på väg uppåt. Mycket tack vare mitt arbete som jag fan är duktig på. Jag är fanimej en jävligt duktig snickare....

Okej, jag ska ta och runda av nu men jag är tillbaks för att stanna även om ni gillar det eller inte..

Väl mött en annan dag...

Fort går det...

Satan vad fort tiden går ibland...Nu är det en månad sen jag uppdaterade mitt liv och leverne. Grejen är väl den att mitt liv är ganska så innehållslöst just nu. Fan det lät ju ganska patetiskt, men likväl sant. Vad kan jag säga...hmmm... Jo arvet är klart och man kan ju säga att jag blev jävligt glatt överraskad, utan att för dess skull nämna några summor så kan jag säga att Nya Zealand känns ju närmare än någonsin.

I övrigt så kan jag berätta att jag har träffat min psykolog som beslutade att sjukskriva mig fram till slutet av Maj. Jag ska även börja på KBT (kognitiv beteende terapi) i April. Det kan ju vara bra..bara det inte är nåt jävla sitta och tyck synd om dig självcrap. Det klarar jag på egen hand utan att behöva betala för det.

Annars är det väl inte så mycket mer som hänt förutom att jag är nysotad på toppen igen och det känns ju asbra. Jag tror att den egentliga meningen var att jag skulle vara svarthårig från början men att det var nåt som gick fel på BB.

Ja jävlar vilken lögnare jag har varit...jag sa ju att jag skulle gå på minst 7 håkkimatcher den här säsongen...hmmm...hur många har det blivit?...vänta låt mig räkna....hmm...0 blev det..whatever jag får väl försöka kolla på nån slutspelsmatch istället, och iom att de är mycket dyrare än vanliga säsongsmatcher så tänker jag att det räcker med två för att jag ska ha uppfyllt de eventuella ekonomiska krav som Djurgår'n kan tänkas ha gentemot mig..

Ok mina vänner..jag ska försöka ha nåt mer att berätta nästa gång plus att det inte ska behöva ta en dryg månad mellan inläggen..

Väl mött en annan dag....

Långt bort vill jag....

Det känns ju skitkul men ändå jobbigt att arvet efter farmor och farafar börjar ordna upp sig..Det har ju verkligen visat att det enda som är viktigt är att försöka lura varandra på pengar...Istället för att försöka ära "mummi" & "ukki" så ska de förbenade släktingarna i Finland försöka se till så att allt hamnar till deras fördel.

Jag blev fantastiskt glad att jag fick silverbesticken som farsan köpt....Det blir ju typ det enda som jag har kvar efter honom, för att när han själv dog så var jag så jävla djupt ner i skiten själv så att jag inte ens var medveten om att han dött förräns morsan sa det till mig...eller om det var syrran som sa det...

Om ni inte vet i vilken skit jag var nere i så har ni nog inte träffat mig på närmare 15 år eller nåt sånt....Ok här kommer det...jag lovade ju att berätta... I ett av mina första inlägg här på bloggen....om ni inte kommer ihåg att jag sa det så har ni förmodligen inte läst min blogg så ofta....Shit det här är svårt...

Ok...smaka på den här......Jag knarkade i 10 år....jag knarkade i 10 år.....fan vad skönt att säga det även fast det bara var i skriftform....jag knarkade bort mina jobb, min relation till min äldsta son, jag knarkade bort hundratusentals pengar.....Hade jag kul?.....Så ini helvete kul hade jag...ända fram till den dag när jag insåg att jag var en knarkare...fy fan det var den värsta dagen i mitt liv...

Som kolatorsk som jag var så såg man ju ner på "slöddret"....men när jag väl kom till insikt så insåg jag att det inte spelade någon roll om man tog kola eller tjack eller horse...vi var ju för fan lika jävla zonkade allihop...det är inte drogen i sig som gör dig till en "addict" utan det är du som låter drogen göra dig till en "addict"...

Men så som livet ser ut för mig idag så vet jag inte om jag kommer hamna där igen...jag hoppas men jag kan inte svära på det, för de roligaste situationerna och de flesta "sjuka" happenings jag upplevt har ju trots allt skett när jag vart fett jävla påtänd...Jag vill inte påstå att droger är bra på något sätt...men utan drogerna så hade ju inte jag vart den Kenta som jag är idag...På gott och ont...

Ja nu lämnade jag ju ut en del av mitt sjuka "twistade" liv till er allihopa...Jag vet att ni älskar mig ändå...

Men för att återkomma till början och överskriften på det här inlägget så tänker jag ta varenda freakin krona från det förmodade arvet att ta mig till Nya Zealand....varför kanske ni frågar...ja det gör jag kanske själv också...men varför inte, samtidigt så kan man väl inte komma så mycket längre bort än så....

Väl mött en annan dag....

Oj då...nu känner man sig ju som en n00b igen....

Ja men hejsan....Det var ju ett tag sen sist och det kan ju tyckas lite märkligt med tanke på att jag har vart en ganska ivrig bloggare. Men nu är det ju som så att jul och nyår tog all min kraft som jag tidigare trodde mig ha. Det har tagit en månad att komma rätt igen. En hel månad, och jag vet knappt själv vad jag har gjort under den här tiden. Jävligt märkligt nu när jag tänker på det. Just nu så är det pappavecka och lillprinsen har precis somnat, så jag tänkte försöka sparka igång min bloggarådra igen. Hmmm det var svårt det här...

Hur som haver så har det egentligen inte hänt så jättemycket som är värt att ta upp kanske...Äh va fan jag får göra ett nytt försök en annan gång...

Väl mött en annan dag...