lördag 19 februari 2011

En sån där kväll...

Känner bara för att spy, fan att det är så jävla jobbigt...Varför kan jag inte vara glad? Jag har två underbara söner & jag har fått en lägenhet..men ändå känner jag mig inte det minsta glad...Ångesten kommer sakta krypande som om den vore ett jättetäcke och bara fortsätter tills den har slukat mig helt...

Då blir det svart kan jag säga, becksvart..svart som natten, svart som synden..ja svartare än Spöket Labans förbannade spökpappa..Inte det minsta ljus skymtar jag trots att jag har tänt överallt..utom i mitt sinne vad det verkar...är det så?..ska det vara så?..

Skönt att bara få skriva av mig lite, inte för att jag mår bättre men på nåt sätt så flyttar det fokus ut från hjärnan genom fingrarna över till tangentbordet för att tillsist hamna som nåt jävla sorgebrev på skärmen. Det är absolut inte att jag tycker synd om mig själv, bara det att jag pallar inte att leva i den här emotionella berg och dalbanan..

Väl mött en annan dag...

lördag 12 februari 2011

Nya grejer...

Ibland så blir man ju bara sådär löjligt, barnsligt glad över så triviala och banala saker som prylar..Igår var en sådan dag.
När jag vaknade på morgonen så var det så tyst så jag visste inte om jag riktigt vaknat, men jag konstaterade rätt snart att det som slog igenom var tystnaden från min dator...Om man har hört hur min dator lät så förstår man att det verkligen var tyst. Den hade helt enkelt lämnat in utan att säga så mycket som ett enkelt hej då..

Vad jag än gjorde och försökte mig på så svarade den bara med den outhärdliga tystnaden som bara en helt död elektrisk tingest kan utbringa. Efter ett par välriktade sparkar och en halv rulle silvertejp senare så insåg jag att min osvikliga livskamrat lämnat den trygga platsen vid min vänstra sida och helt enkelt kilat vidare till Datorhimlen...(Inte El Gigante förstås...)

Jag blev ju smått apatisk och panikslagen på samma gång, för hur det än är så har jag ju en stor del av mitt sociala nätverk via internet..blir lätt så när man som jag har någon slags social fobi och inte gärna beblandar mig alltför långa stunder med andra människor..I alla fall med levande såna...

Men iom att jag beväpnat mig med en iPhone så var det ju bara att surfa ut och kika på lite priser och fakta om nya datorer, för en sådan måste jag ju ha. Det förstår ni ju varför om ni ändå läst såhär långt. Så efter en stunds iPhonesurfande så hade jag väl bilden klar för mig på ett ungefär vad jag behövde. Då ringer den jävla iPhonen just när jag skulle kika in prestandan på ett av objekten jag kunde tänka mig.

Då var det den hyresvärd som jag sökt lägenhet hos och han sa att allt var grönt så jag skulle få lägenheten om jag vill. Snacka om att mitt humör gjorde en helomvändning..från totalt kaos till ett slags segerrus som jag förut bara känt vid enstaka tillfällen då mitt kära Djurgårdens IF vunnit en extra viktig match som ett derby över åkersorkarna från Den Kungliga Hufvudstadens norra förorter.

Nåväl tillbaka till datorn...allt detta utspelade sig vid åtta-tiden på morgonen och jag vet ju att de stora elektronikförsäljarkedjornas butiker inte öppnar förrän klockan elva..Så timmarna fram tills dess spenderade jag vankandes av och an som ett rikspucko på speed, men timmarna gick och jag åkte med min käre mor till Moraberg. Väl där så gick vi in på Siba först och han som jag pratade med där måste vara en av de trevligaste försäljare jag någonsin pratat med. Men man ska ju inte bara köpa första bästa och jag hade ju som bekant redan kikat ut på ett ungefär vad jag ville ha. Ingen av de andra butikerna kunde matcha priset som han på Siba gav mig på en HP Pavilion Slimline s5000.



Så nu har jag blivit både med dator och lägenhet och det känns helt enkelt...Jävligt bra. Jag kommer att uppdatera läget om hur det blir med lägenheten, för jag vågar inte riktigt tro på det till 100% innan kontraktet är påskrivet.

Väl mött en annan dag...

onsdag 9 februari 2011

Bredband2, var god och dröj....


Finns det något som är mer irriterande än när man blir placerad i telefonkö? Det kanske finns nåt, typ krig och sånt men det är man ju inte så utsatt för...Idag när jag ringde till min ISP (Internet Service Provider) för att jag hade en enda liten fråga angående min faktura så blev jag ju efter att ha vart tvungen att göra 400 olika knapptryckningsval via en telefonröstsmeny placerad i kö. Jag hade plats 3 i kön och det tog inte mindre än 23 minuter att komma fram. Sånt kallas service..Jag kan verkligen inte rekommendera dom för ngn...

På tal om något helt annat så var jag hos min läkare idag och vi kom fram till att jag går sjukskrivningen ut (20/2) och sen går till jobbet och känner efter, känns det inte bra så är det bara för mig att ringa till honom så förlänger han sjukskrivningen direkt..det känns ju bra att ha det i ryggen om det är snöstorm den 20e hahaha....

Pratade med min arbetsgivare idag och det låter som att jag hamnar på Stockholmsarenan trots allt. Det är ju ett jävligt häftigt bygge och det lär ju stå kvar långt efter att jag lämnat in. Jag ska be om att jag ska få montera alla stolar som ska vara på den sidan där det är tänkt att Vraken från Björns trädgård ska stå/sitta...då kan ni ju räkna med att sätena kommer sitta så löst så att dom allihopa ramlar av och slår ihjäl sig...moahahahaha..

Väl mött en annan dag...

lördag 5 februari 2011

Hockeykrigare...


Det är ju grymt roligt att se hur duktiga killarna blivit bara på ett par månader, dom första träningarna så satt men ju mest och smålog åt dom....Men nu så har dom börjat få struktur i spelet, fan dom är ju bara 7 år gamla..vart ska detta sluta?
Måste bara berätta om en av de skönaste sakerna R berättat för mig någonsin...

-Pappa...
-Ja, vad är det?
-Du vet det här med NHL och så....
-Mmmm...
-Jag tror att jag struntar i att börja där..
-Jaha, varför då?

Lång tystnad....
Alltså...det blir ju så långt hem när man har spelat match ju, så jag spelar nog vidare i SSK istället...

Vad säger man?..ungar är ju bara för härliga, det räcker ju med att man bara sätter sig ner och snackar med dom en stund så kan man ju få sitt livs skratt...

Idag efter träningen så tackade han till och med nej till att äta på McDonalds, han ville hellre hem och bara mysa. Har jag världens underbaraste sjuåring eller vad?
Nu ska vi spela lite "hallbandy" och jag antar att han kommer vara Riku Helenius (SSKs målvakt) varje gång han räddar ett skott, och Viktor Fasth (De Onämnbaras målvakt) varje gång han släpper förbi sig en boll.
Det ska ju böjas i tid sägs det, och däe har jag ju verkligen lyckats...ajikå är inget alternativ i den här familjen...

Väl mött en annan gång...

Varför kan jag inte sova???



Fan vad jobbigt det är att inte kunna sova ordentligt...jag har stora problem att somna på nätterna, trots sömnpiller...vaknar flera gånger med ett ryck, samt när klockan ringer så har jag oftast fått någonstans mellan 2-4 timmars sömn.
Det om något påverkar ju också mitt tillstånd, att aldrig få vara riktigt utvilad.
Men imorgon så ska jag sova tills jag vaknar av mig själv, förhoppningsvis kan det innebära att jag åtminstone kan hålla ut till klockan 10.00...Önsketänkande kanske, men den som lever får se...

Nu ska jag iväg med Robin på puckeyträning i Scaniarinken....

Väl mött en annan dag....

Vad är rätt och vad är fel???


Jag hade tänkt att jag skulle börja jobba igen på måndag, men med facit i hand så blir det inte så tyvärr...Jag har alldeles för många "issues" att ta tag i varav 99% handlar om mig själv. Och av de 99 procenten så är ungefär (mellan tummen och pekfingret) 100% just detsamma jävla skit som jag lidit av förr..Eller förr och förr, jag har nog aldrig riktigt tillåtit mig själv att känna efter hur JAG egentligen mår. Just nu mår jag ju skit rent ut sagt, det är väl antagligen därför jag börjat skriva här igen..

Det är ju märkligt hur det mänskliga psyket fungerar (eller inte fungerar i mitt fall) egentligen, om man omger sig med människor man älskar och bryr sig om så mår man bra...eller...det där stämmer ju inte alls...jag har ju haft mina nära och kära runt mig mest i de perioder när jag mått som sämst, vad betyder det?
Att jag söker mig till dom jag verkligen älskar när jag verkligen behöver dom eller att jag är ett egocentriskt svin som utnyttjar folk i min närhet när det passar mig?
Eller betyder det att jag söker mig till dom jag verkligen litar på när jag som mest behöver det?

Frågor, frågor...inte så många svar...suger ju att jag är under medicinering igen, men vafan ska jag göra..jag får väl leva med insikten att jag kanske inte funkar utan dom....Tur i oturen är väl att jag vet ju vilka mediciner som funkade sist och vilka som inte gjorde det..det var ju ingen höjdare att vara någon slags försökskanin sist jag mådde skit...yay...ett ljus i mörkret....NOT...

Jag tänker besegra den här skiten...det vet jag. Det måste bara gå, annars så vet jag inte hur länge till jag orkar..jag vill fan aldrig mer hamna här igen....

Väl mött en annan dag....

tisdag 1 februari 2011

Märker viss skillnad...

Jag har nu ätit medicin i snart två veckor och jag tror att jag börjar att märka en viss skillnad, jag sover bättre...dock så är jag tröttare på morgonen när jag kliver upp än tidigare.
Jag har även möjlighet att känna en viss glädje i vissa situationer som när barnen gjort något bra i skolan...problem uppstår dock fortfarande när jag får "måsten"..då är det som att hjärnan slår bakut och vill att jag ska lägga mig och vila.

Min läkare ordinerade en ngt högre dos av Oxiscand så ist för 5mg så ska jag ta 15mg 3 ggr dagligen. Summan blir ju detsamma iom att jag åt 5mg 6 ggr dagligen innan..det dämpar ju ångesten och oron jag känner men får mig att bli lite trött..men det finns ju kaffe...hahaha..

En liten uppdatering från psykot i er omedelbara närhet...

Väl mött en annan dag...