Så blev det äntligen av...

Äntligen så blev det gjort. Vadå, kanske någon undrar.
Tatueringen som jag så länge pratat om att jag ska fixa till. Jag var hos Pelle på House of pain i Södertälje och han ordnade till min s.k polkagristribal (för att använda hans egna ord) och mörklade den samt byggde på med allehanda döskallar både åt sidan och uppåt. Bild kommer att läggas upp vid ett senare tillfälle då läkningen är klar.
Men själv så känner jag mej jävligt nöjd med det som han åstadkom.

Annars så är det mesta ganska surt, både hemma och i övrigt också. Jag har fått nya mediciner som gör att jag ska sova bättre på nätterna. Fast de har ju en liten biverkning som gör att jag känner mej typ halvslö hela förmiddagarna.

På tal om något helt annat så såg jag Djurgår'n ta ytterligare ett steg mot det efterlängtade guldet igår. Oavgjort borta mot ett formtoppat IFK Skattefusk måste trots att det alltid gör ont när DIF inte vinner ändå betecknas ganska bra.
Det som inte är så bra med det är ju att DIF ledde med 1-0 ända fram tills den annars så eminenta målvakten Pa Dembo Tourray gjorde en riktig groda på en inte alltför svår nick. Man får väl skylla på det våta gräset kanske. Men med en annan målvakt så hade det ju kunnat bli förlust med ett par tre bollar.
Jaja, tåget tuffar på, och åtta raka matcher utan förlust gör ju att man ser framtiden an med en viss tillförsikt.
Nästa match blir mot Calmare hemma på Stadion. Be there or be square.

Väl mött en annan dag....