onsdag 7 november 2007

Facebook???

Syrran bjöd in mej som en vän till henne på Facebook igår. Men jag vet inte, jag skapade en profil där och skrev in lite knapphändiga uppgifter om mej själv. Men det känns lite väl Big Brother över hela grejen. Men det kanske bara är jag som är en sån där innovationsfientlig bakåtsträvare som inte riktigt är med i matchen.

Annars så har dagen mest bjudit på en heldag för mej och lillprinsen, jag kände mej ganska nere igår så egot lät honom stanna hemma från dagis idag så att man kunde få en powerboost i rätt riktning. Det gav önskad effekt så idag mår jag förhållandevis bra igen. Vi åt en sen frukost och sen lekte vi med lego i ett par timmar innan det blev dags för pannkakslunch. Jag suger verkligen på att göra pannkakor, men det blev väl iaf tre som var ätbara. Det var ju bra för då blev ju han mätt iaf.

På eftermiddagen så åkte vi upp till Toys'r'us och han fick köpa en liten legogrej för en hundring. Det är konstigt att det alltid blir "donken" när man är iväg så där, men nu blev det iaf så, skönt med tanke på min egen hunger som var extrem efter lunchens pannkaksmissöde.

Bara för att komma tillbaks till det jag nämnde innan om att må bra, så har det blivit så att må bra för mej är den tid som jag inte har ångest. Men jag kan inte tänka mej att de nuvarande braperioderna ens kommer i närheten av de braperioder som jag hade innan jag blev psyched. Fan det har pågått så länge nu så det känns mer som att man bara är nere eller jävligt nere. Visst jag kan ha kul och skratta som alla andra, bara det att det känns som att så fort skrattet lagt sej så kryper man ner i det där svarta hålet igen.

Igår fick jag åka in akut till min husläkare bara för att få lite mer "funkablandfolkmedicin" utskrivet. Han bytte ut stessarna mot en annan inte lika beroendeframkallande medicin, men det visade sej ju ganska snart att den nya medicinen inte hjälpte för 5 öre. Dum som jag är så hade jag lämnat in stessarna till apoteket för mosning, för att istället kanske sparat åtminstone en burk istället för att helt förlita mej på att den nya medicinen skulle funka. Så nu är jag tillbaka på stessar igen, men de är ju de enda som hjälper när ångesten kommer krypande. Så det är väl bara att gilla läget.

Väl mött en annan dag....



1 kommentar:

Katarina Thollander sa...

Jag är så himla bra på pannkakor. Det finns ingen, jag säger ingen, som slår mig i den grenen. Yeah!