Skönt att vara normal....

Efter de senaste dagarnas nedförsbacke i livets ekg-kurva, så kändes det ohyggligt skönt att äntligen igen få ha en av de där toppendagarna som jag kan ha ibland.
Idag så har det känts som att man skulle kunna förflytta berg enbart genom att hoppa på en liten svamp i Super Mario Bros.
Det är när man har de här dagarna som man känner att det verkligen finns något efter all jävla skit man går igenom för tillfället. Sen vad det beror på att man kan må så fantastiskt bra bara någon dag efter att allt känts hopplöst kan väl egentligen ingen svara på.
En anledning kan jag tänka mej är att det nu bara är två (2) dagar kvar tills lillprinsen kommer hit igen.

Målarkladden är klar här hemma nu, och det blev ju faktiskt riktigt bra förutom tapeterna i köket.
Men det kan jag ju inte skylla på honom för iom att det är jag själv som valt dom. Får väl skylla på tillfällig? sinnesförvirring för det. Så morgondagen är ju utstakad, då jag ska fixa & dona inför fredagens virvelvind som kommer hit och förgyller tillvaron i en vecka igen.

På tal om asfalt så pratade jag med sôstra mi idag igen. Fan jag tycker att vi kommit varandra närmare efter min separation än vi varit på många år. Skönt, för jag har saknat praten med henne om allt & ingenting. Vad är det man säger: inget ont som inte för något gott med sej, eller något sånt.

Nej nu ska jag nog ta och göra något vettigt medans klockan fortfarande är på rätt sida om midnatt, typ sätta upp gardiner eller skruva ihop ett köksbord. Eller förresten så blir det nog ingetdera utan det blir det vanliga som att sitta och leka pirat framför 23" skärmen så att man har någon bra film att se på eller någon bra platta att lyssna på.

Väl mött en annan dag...